Långhelg.

Dagliga uppdateringen försvann visst. Aja. 18 dagar kvar idag.

Vilken helg det har varit! Att vädret har varit bra ser jag dessutom som en ren bonus.
Robban har varit ledig och hemma sen i torsdags (inte för att jag har sett så mycket av honom då han mest har byggt på vår nya trapp/altan/”vad-det-nu-heter”) och det uppskattas alltid. I fredags kom dessutom bästaste Emms hit.

Men, helgen började dock inte helt prickfritt. I torsdags hade jag en riktigt låg dag. Magen börjar bli så stor så stor och jag känner mig tjock och klumpig. Rörelsefriheten är noll. Och nu börjar pollen påverka en också och gör en trött. Så nej, torsdagen var inte min dag. Som tur var lyckades vi vända det hela till kvällen då jag och Robban tog en roadtrip till Herrfallet för att återuppleva barndomsminnen. Äntligen satt min karl stilla bredvid och vi kunde bara prata om allt och inget (kanske var det mest jag som pratade..), och det blev ett skönt avslut på kvällen.

På fredagen anlände sen Emma. Resten av familjen var också med, men åkte senare vidare. Men vi hann med en lunch på stan i det fantastiska vädret innan dess. Det blev ett par timmar där och inte märker man av att vi inte har setts sen november (eller nej, dem var ju här en kortis för några veckor sen..men men), allt bara är som vanligt – ungefär som att man trycker på en pausknapp när man är ifrån varandra och sen trycker på play när man ses. Efter att ha vinkat hejdå till Emmas familj så blev det en tur till boxen. Ingen träning för mig dock, suget finns inte riktigt där just nu och jag får sammandragningar  vad jag än gör. Jag coachade lite istället och gottades åt att se de andra svettas och förbanna roddmaskinen 🙂

Lördagen var sen höjdpunkten med hela denna helg. Givetvis startade den med en härlig frukost i solen på altan. Hur underbart är inte sånt! Emma och jag spenderade sen några timmar på stan, och det om något är en prestation när man är höggravid. Varför är så få butiker gravidanpassade?! Inga stolar så långt ögat når…. Tanken var att hitta lite kläder till kvällens festligheter (en viss Kirre har ju fyllt 40 år). Och tänk, det fanns en klänning som magen fick plats i! (tråkigt nog har jag ingen bild på hela outfiten..).

Lördagskvällen gick sen i festligheternas tecken. Mysigt häng hemma hos Kirre, middag på Tingsgården där skratten avlöste varandra och sen även en kort session på Biff för detta preggo. Kvällen var fantastisk och även fast vi var flera som sällan eller aldrig har träffats så fungerade alla fantastiskt bra tillsammans. Vilket liv man har liksom och vilka människor det innehåller!

Söndagen var lugn, så lugn. Tror nog det behövdes. Och nu är det måndag och vecka nummer två som mammaledig har påbörjats. Börja bli duktiga på detta att vara hemma, och än så länge så har jag inte allt för tråkigt…men bebis får väldans gärna titta ut nu.

Dag 2.

24 dagar kvar.

Som synes så överlevde jag första dagen hemma, och nu har jag snart överlevt andra också 🙂 Men det har ju varit ganska lätt att överleva också..för än så länge har dem varit ganska fyllda av aktiviteter. Idag till exempel hade vi besök hos barnmorskan planerat. Ett lite längre besök som man gör så här mot slutet. Vi pratade lite extra kring förlossningen etc. Gällande förlossningen är jag galet peppad. Det ska bli spännande! Och jag är inte alls nervös eller rädd, jag tror att man kan kalla mig lite naiv helt enkelt. Men jag har en ganska tydlig målbild med hur jag vill att det ska fungera och jag tror att det hjälper en hel del.

Hos barnmorskan tog vi också en massa tester. So far så har allt sett bra ut – blodsockervärdet, järnvärdet och till och med mitt blodtryck har fått ok (har alltid haft lite högt..). Idag visade det sig dock att mitt SF-mått hade skjutit iväg en aning och jag är nu högst upp på den högre kurvan..ser således ut som om det är en stor bebis därinne. Vet inte riktigt vad det innebär om SF-måttet skulle fortsätta vara högt eller bli högre, dvs, att magen (livmodern) blir ännu större.. Just nu behövdes inget extra göras då mina andra värden är bra – men man börjar ju noja lite ändå.. Hade blodsockervärdet varit sämre så hade det varit “värre” som jag förstår, men nu har mitt varit lågt hela tiden..men beror det på att mina tider hos BM har varit innan lunch och det har gått några timmar sen senaste målet? Jag är ganska duktig på att noja och att älta det mesta..

Aja. Bebis mådde bra, hjärtat dunkade på bra och hon är nu fixerad. Vi fick till och med se henne på ultraljud igen och det var coolt att se att det verkligen är en bebis som ligger därinne nu..dock såg man ju inte jääättemycket, men det lilla man såg var coolt 🙂

Annars då? Dagens stora är att jag har tvättat alla fönster på nedervåningen. Robban var lite nervös när jag skulle upp och klättra på stegen för att nå, men det gick ju hur bra som helst 😉 Nu får hela familjen (Robban, Zoda och Zelda alltså) stå ut med att lyssna på mitt egna beröm gällande hur fantastiskt fina fönster vi har..ja, man ska ju ge sig själv en klapp på axeln 😉

Dag 1.

Så har ett nytt kapitel i livet börjat. Första riktiga dagen hemma som mammaledig. 25 dagar kvar till att underverket beräknas komma. Så, hur fungerar detta och vad gör man? 🙂

Det jag är lite orolig för är att dagarna ska än mer långsamt än vad de redan gör. Ibland har jag liksom lite svårt att befinna mig i nuet och njuta av det som faktiskt sker just nu, speciellt när man har något så häftigt som väntar. Meeeen, jag ska göra mitt bästa nu och bara vara och passa på att göra allt det där som jag annars aldrig hinner, eller snarare inte har någon lust att ta tag i. Listan med saker jag planerar att göra är just nu uppe i 17 punkter, och den kan nog komma att bli längre..

Tänk. 13 månader ska jag vara hemma nu. Det är galet och lite svårt att greppa. Än mer galet är att jag inte har en aning om vad som händer efter de där 13 månaderna. Livet som konsult..

Aja djupare än så här blir det inte nu, hjärnan är på sätt och vis satt på “hold” och tankarna är fokuserade på en och samma sak. Ska dock försöka skriva lite träningsprogram nu och sen blir det nog en kopp kaffe framför ett avsnitt av Orange is the new Black. Hmm..jag tror nog att det kommer bli ganska så lätt att njuta av denna tid 🙂

När man ser med nya ögon.

Det är lite intressant detta med hur ens perspektiv ändras beroende på vilken situation man befinner sig i för tillfället. Går man tillbaka några år i denna blogg så märker man snabbt att jag har haft, och kanske fortfarande egentligen har, en ganska skev bild av min kropp. Jag har lyckats att acceptera den på senare år, men jag kan ju inte säga att jag gillar den. Jag tycker jag är lite för stor liksom.

Men. Så blev jag gravid. Och jag blev ääääääääääännu större. Detta får jag ju inte bekräftat från enbart mig själv och alla de kläder jag inte längre kan ha, utan större delen av samhället tycker också att de ska bekräfta och förstärka det med lite små kommentarer då och då. Men men, jag blir bättre på att ignorera det och det var inte det jag skulle snöa in på..

Iallafall. Jag gillar min kula, för att det är min kula liksom (och därinne ligger ju faktiskt min fantastiska dotter). Men det jag gillar mest med min kula är att den har öppnat upp mina ögon för hur jag såg ut innan jag blev gravid. Och, vem var jag att klaga på den kroppen?!! Jag höll på att ramla av stolen här för någon vecka när jag hittade en bild på mig själv (se nedan)..för jag kunde inte för hela min värld förstå vad jag inte var nöjd med då. Hur blind kunde jag vara?

Den bilden som jag hittade kommer vara lite av min målbild nu efter graviditeten. Och jag ska verkligen göra allt för att minnas den där känslan jag fick förut och verkligen försöka förstå att det är ok att vara nöjd – för, jag var (okej okej, är) faktiskt snygg.

Tänk om man visste det när matnojan och tankarna var som värst..att man skulle ha den kroppen som målbild. Som sagt, perspektiven ändras och det är en grymt bra lärdom detta.

 Tidigare njäääee..nu min målbild.

 

 

Kan inte vara tyst längre.

Alltså. Jag har nog för mycket jag vill säga, tycka och fundera över. Så jag tror vi testar detta med att blogga lite igen.

Som jag ångrar att jag inte har gjort det de senaste 8 månaderna, bloggat alltså! Jag hade så gärna haft hela min graviditet nedskriven, liksom kunna gå tillbaka och minnas både det härliga och det jobbiga..för oj, vad lätt man glömmer allt som händer när nästa nya grej kommer! Som det ser ut nu så är det cirka 6 veckor kvar till underverket kommer, jag ser helst att det bara blir 4 veckor till med kanonkula till mage..men misstänker samtidigt att det kommer bli 8 veckor.

Hur är det då att vara gravid i min värld? Jaaaaa…de första 6-7 veckorna (vi var i vecka 6 när stickan visade positivt) var jag konstant bakis, utan att ha druckit alkohol innan vill säga..Trött, illamående, levde i min egna lilla värld och kunde absolut inte förstå hur någon kvinna ville gå igenom detta mer än en gång. Men sen släppte det och jag mådde hur bra som helst, väntade och väntade på att den där magen skulle växa och längtade efter första sparken. Allt var frid och fröjd och det var bara att träna på och leva som vanligt. Men sen slog den till – foglossningen. Och helt plötsligt fick jag börja begränsa mig till vad min kropp klarade av att göra istället för att göra exakt det jag ville göra..Men men, i samma veva som foglossningarna började spöka så började vår lillfis visa att hon existerar med en spark då och då. Speciellt när jag låg ner sparkades det hej vilt och jag kunde lätt spendera en hel kväll i soffan med att bara titta på magen som rörde sig. Otroligt mysigt.

Nu har vi kommit fram till vecka 34 och visa dagar är det hela havet stormar i magen, och ibland är det lugnare. Varje lugn dag är hemsk då man hela tiden tänker värsta tänkbara, men hon därinne känner nog på sig när hon skrämmer upp sin mamma lite för mycket och skickar då iväg en ordentlig spark eller vickar lite extra på rumpan (roligast verkar dock vara att pressa huvudet mot kissblåsan..).  Jag har även fått testa på nästa “roliga” grej med att vara gravid – karpaltunnelsyndrom. Yeah på den! Och jag är så otålig så..kan hon inte bara komma nu?!

Se där, jag fick ju iallafall en liten sammanfattning gällande denna graviditet – nu ska jag bara hålla i det.

Som man kanske förstår av ovan så blir det vääääääldigt lite träning just nu. Cykla kan jag göra, så det gör jag till och från (men av någon anledning tycker han där hemma att man inte ska cykla fram och tillbaka till jobbet som nästan höggravid..så jag får nöja mig med små korta turer..). Promenad fungerar i cirka 20 min..och då i ett tempo som är långsammare än snigelns (hemma går jag under smeknamnet “Flash Gordon”). Jag längtar verkligen till att kunna träna igen! Och, jag ser faktiskt fram emot att få börja om lite med träningen..känna det där som man inte känt på många år, och liksom få en nytändning. Det ska bli spännande på sätt och vis. Och det är också en resa som jag hoppas kunna dokumentera. Kan vara roligt att jämföra träningen som var innan lillfisen och träningen som blir efter lillfisen. Det som väntar är ju helt enkelt ett helt nytt liv med helt nya förutsättningar, till och med jag som är ett kontrollfreak ser fram emot den framtiden…

Så. Ja, då var bloggen öppen igen 🙂  

 

Serieomgång 3

Tävlade i helgen igen. Sista serieomgången. Kanske inte precis kan kalla det tävling då just mitt resultat inte spelar så stor roll, men det är bra att få tävlingserfarenhet inför andra kommande tävlingar.

Var betydligt mindre nervös denna gång, främst för att tävlingen höll till på ASK och för att det bara var ASK-folk som lyfte. Det kändes lite mer som ett träningspass och jag vågade nog satsa lite mer. Har haft ganska så stort fokus på ryck sen förra tävlingen- min katastrofala bom där har nog satt sig lite på självförtroendet och jag behövde verkligen få till det hela. Glädjande nog så har rycken gått fantastiskt bra på träning (satte ju nytt PB..) och vi bestämde att ingångsvikten skulle vara 50 kg denna gång. 50 kg, den vikten har varit som en spärr för mig länge..men, denna tävling gick det faktiskt hur bra som helst att rycka 50 kg. 🙂

Andra rycket blev 55 kg, och även det satt. Nu kan jag verkligen räkna 55 kg som nytt PB! Sista rycket på 57 kg blev lite slarvigt och jag hamnade återigen lite för långt bort från kroppen med stången. Men, jag är så nöjd, så nöjd 🙂

Med 55 kg fixat i ryck så började jag på allvar satsa på att fixa en riktigt bra vikt i stöt. 85 kg var målet. Dock har jag varit lite skakig i mina överstötar på sistone, och var skapligt seg under torsdagen då vi bestämde ingångsvikten för stöten. Den var därmed satt till “låga” 70 kg. 70 kg åkte upp hur lätt som helst, och min överstöt var otroligt stabil för ovanlighetens skull. Valde att höja ordentligt till lyft nummer två och 79 kg åkte på stången. Tappar dock fokus en aning och lyftet för vändningen blev katastrofalt dåligt och jag får lov att släppa stången. Surt. I sista försöket klarar jag 79 kg utan problem, och det känns lite (men bara lite!) tråkigt att inte ha ytterligare ett försök för 85 kg. Men men. Jag är nöjd ändå 🙂

Igår var det träning som vanligt igen. Nya pass fixades och träningsglädjen är total. Jag älskar verkligen att få lyfta 🙂

Snabbresumé

• Flyttat till hus, check!
• Lägenheten städad och överlämnad, check!
• PB i ryck, check! (55 kg – ÄNTLIGEN!)
• Renovering av sovrum, pågående.
• Cykelpremiär till jobbet, check!

Jaaa, enklast att göra en lista för vad som har hänt i livet de senaste veckorna. Denna träningsblogg som blev en träning/livsstilsblogg kommer nu få ett tillskott i och med huset och bli en träning/livsstils/inredningsblogg. Eller äsch, det är och kommer alltid vara Camillas blogg helt enkelt.

Bilder på sovrummet, både före, under och efter utlovas. Ikväll kommer vi äntligen bli klara med allt skruvande och det ska bli underbart att få sova i sitt eget sovrum igen..vardagsrummet må vara ett trevligt rum, men jag vill helst ha det som just vardagsrum..

Cykeln dammades av idag. 40 min tar det att cykla från Borsökna till jobbet. En morgon som detta gör det mig absolut inget att behöva spendera de minutrarna på sadeln. Så vackert ute! Och vägen till jobbet är inte fy skam den heller..skog, ås och hästhagar fulla av äppelträd. Rena rama idyllen ju!

Och det där PB:t. Äntligen över 50 kg i ryck. Två år har det tagit, men nu jäklar sitter det. På söndag är det tävling, och 50 kg är satt som ingångsvikt. Nervöst som sjutton, men det går ju så lätt på träning så varför ska det inte gå på tävling?

Ha en fin dag!

En dag.

Det är inte mycket som slår att få avsluta en underbart härlig dag i ett hörn av soffan framför en film samtidigt som ens bättre hälft ligger i det andra hörnet och småskrattar åt det han tittar på. Ett sorts lugn fyller hela kroppen.

Vi vaknade till strålande sol imorse, satt länge och åt frukost och bara lät tiden gå. Bestämde oss för att ta en tur med längdskidorna och begav oss till Högfjället. Första målet var Storfjällsgraven, samma ställe som vi skidade till i julas. Svetten rann och det var tungåkt, men samtidigt så otroligt vackert och härligt. Åt en varsin våffla vid Storfjällsgraven och skidade sen vidare till Hemfjällsstugan  (den där stugan jag alltid springer eller skidar till i vanliga fall). Vägen till Hemfjällsstugan blev lite jobbigare då det endast fanns skoterspår att tillgå..och nedförsbacken i slutet var galet brant! (sett från ett par längdskidor iallafall..) Hade varit skoj att ha den färden ner på film.. Hemåt gick det sen snabbt då det typ var nedför hela vägen (okej, för mig gick det snabbt..Robban hade vallningsfria skidor..).

Snöskottning, bastu med tillhörande dryck och god mat fortsatte sen dagen med..och nu ligger vi alltså här i soffan. ☺

Hoppas alla andra har haft en lika fantastisk dag som oss!

Sälen.

Framme!

Så skönt med en kortare semester i underbara Sälen. Inga större planer för de kommande dagarna förutom att ta det lugnt och bara njuta. Kanske blir det några mil i spåret och några åk nedför..det visar sig helt enkelt. Eller ja, helt stilla kommer jag inte kunna vara..

Galet mycket snö är det här uppe iallafall. Morgondagen lär inledas med att skotta snö..inte mig emot, att skotta snö är helt klart en av favoritsysslorna – gör man det ordentligt blir det ju som ett helt träningspass. Perfekt ju 😉

Sov gott!

Typ vila.

Imorgon väntar en kväll i bilen, så jag ville inte vila helt ikväll även fast det egentligen var dags för vila (försöker vara hård mot mig själv gällande vilodagar..). Men, en kortare återhämtningsjogg (okej, med snabbare intervaller då och då..) kan ju nästan räknas som vila. Mitt fina hjärta följde med också så det blev en riktigt mysig tur, som dessutom lystes upp av en fantastisk måne. Fyra kilometer i lagom tempo skramlade vi ihop och jag vann givetvis den sista spurten 😛

Vi har även börjat packa ner allt i lägenheten nu. Det känns lite overkligt att vi snart bor i hus..jag äger ett hus liksom?! Galet. Livet alltså ☺