Ett större perspektiv.

Gårdagens träning genomfördes på Friskis. Och återigen slog det mig hur långt vi i CrossFitvärlden har kommit gällande att acceptera våra kroppar och att alla ser olika ut, samt hur ovanligt trevliga vi verkar vara.

Gårdagens träningsoutfit var inte speciellt ovanlig. Jag hade mina shorts från Reebok (jaa..de är ju ganska så korta, men det är ett par shorts iallafall) och ett vanligt rosa linne. Vilka blickar det genererade! Varje gång man gick genom gymmet var det som att gå på en catwalk. Blickar som synade en upp och ner. Det där elaka leendet. Viskningar. Jag hade antagligen inte noterat detta om det inte var för att det blev en sån stor kontrast från det jag är van vid på boxen. Och det är ju inte första gången jag märker det, utan så här har det varit varje pass jag gjort utanför en CrossFitbox. När jag tränade på YesBox så drog jag oftast på mig första bästa plagg jag hittade, nuförtiden så hör det till att kolla hur man ser ut i spegeln innan jag går till gymmet.

Inom CrossFiten så för vi långa diskussioner om vi i våra boxar ska tillåta bar överkropp eller inte medans vi egentligen borde hylla det faktum att vi har lyckats med något som verkar vara obefintligt på andra gym! Man talar alltid om att alla är välkomna till en box oavsett vem man är, och ibland kan det låta som vanlig marknadsföring, ett sätt att locka så många som möjligt till sig. Men det är så sant så det finns inte! Det är nu, när jag får uppleva världen utanför en box igen som jag förstår allt det här så mycket bättre. Det är inte tomt prat! På en CrossFitbox kommer folk fram och hälsar, de hjälper dig om du ser vilsen ut, de ler mot dig och de accepterar dig oavsett vem du är eller hur du ser ut, oavsett om du tränar i kroppsstrumpa, lyftartrikå eller är halvnaken. Varför ska det vara så förbaskat svårt att göra det på andra ställen också?!

På sätt och vis är det tur att jag vet vad jag gör när jag tränar, att jag vet varför jag spenderar min tid på olika gym..för hade jag varit helt ny hade jag antagligen annars gömt mitt gymkort och inte vågat gå tillbaka. Och jag tänker inte vara den som faller för blickarna, de elaka leendena eller viskningarna. Snarare tvärtom, detta väcker den där andra sidan i mig..den där som sätter sig på tvären. Så ja. Jag tänker fortsätta träna i mina korta shorts, kanske att jag slänger av mig tröjan om jag vill. Jag ska le mot den som verkar osäker. Jag tänker hjälpa den som verkar vilsen. Mitt konkreta YesBox må vara borta, men det i mitt hjärta försvinner aldrig.

Godmorgon förresten.  

20140209_134638

 

 

20140123_164059

Shorts och topp eller underställ..valet ska vara mitt, ingen annans!

En ljusare vardag.

Behovet av att skriva av sig när man befinner sig på en topp är inte lika stort som när man befinner sig på botten. Så borde det egentligen inte vara – det är ju precis lika viktigt att förmedla att man mår bra och är glad som att berätta att man behöver en kram. Jag är glad just nu och vardagen ser lite ljusare ut. Så ni vet 🙂 

Hela helgen var det fullfart. I lördags tog jag och Kirre tåget till Stockholm för att köra Öpen 14.2 på Nordic. Inga stora förhoppningar för min del i och med C2B – målet var minst en, och ja, det fixade jag. Så jag är helt klart nöjd 🙂 Fantastisk stämning på Nordic, roligt att se så otroligt mycket folk! Och helt fantastiskt att få säga hej till alla. Jag älskar detta community.

Det var en mysig dag i Stockholm i det vackra vårvädret. En sån där dag då man känner sig levande. Dagen avslutades med middag hos en  arbetskollega och sen utgång. Jag är dock alldeles för vuxen och förståndig (?) så jag valde att gå hem redan strax efter midnatt..en lång dag på boxen väntade ju på söndagen. Hela söndagen var nämligen vigd åt flyttstädning. Det var dags för oss att lämna YesBox helt. Även fast det var sorgligt att plocka ihop allt och städa undan så blev det en fin dag, och man kan nog säga att YesBox är ett avslutat kapitel nu. Vi har sagt hejdå helt enkelt. Resterande som är kvar att göra är ju av avsluta själva företaget..men det är ju inte riktigt YesBox.

Det hann dock inte mer än bli måndagkväll innan saknaden efter YesBox slog till extra mycket. Igår kväll tränade jag nämligen på Friskis. Fy sjutton vad mycket folk! Överallt! Jag har nog aldrig varit så uttittad som jag var igår, och många skrattade nog bakom min rygg när jag körde min 100 m-intervaller fram och tillbaka i korridoren och när jag gick mina 30 m björngång. Men men, låt dem skratta..jag vet ju att det jag gör bidrar till att göra mig till en bättre version 🙂

Gårdagens otroligt svettiga pass;
@80% aerobisk intensitet
5 varv av 2 pullups, 100m löpning
vila 3 minuter
12-10-8-6-4-2 Power clean@25kg, 100m rodd
vila 3 minuter
5 varv av 6 hand release pushups, 40 double-unders (nasty kombination!)
vila 3 minuter
21-15-9 overhead squat@15kg, boxhopp@50cm – gå ner
vila 3 minuter
15-12-9-6-3 benböj, 30m bear crawl
vila 3 minuter
21-18-15-12-9 marklyft@30kg, 100m löpning

Idag ska jag ut och springa i skogen. Det längar jag efter 🙂 Ha en fin dag!

Nöjd.

Metconhosta. Den bästa hostan! Fy sjutton, det var längesen jag mådde så här efter ett pass. Förkylningen gör nog sitt dock. Nöjd med dagens träning (ja, ni ser rätt – NÖJD! :)) i och med att min träning inte består av så många liknande pass som dagens. Det känns bra att veta att jag kan pressa på och köra så slut på mig. Det är ju ändå Open-tider nu 🙂

Dagens pass;
3 varv av;
10 power clean @40kg
10 laterala burpees

Tiden stannade på 3 min och 51 sek. Hade det varit tävling eller någon hade kört bredvid mig hade jag nog gjort allt lite snabbare i och med att lite vila är med i tiden. Men men. Givetvis fångades allt på film också 🙂

3 varv av ; 10 power clean @40kg, 10 laterala burpees (3 min och 51 sek) from Camilla Autio on Vimeo.

Det har varit en omvälvande dag annars. Återigen väntar förändringar. Förändringar som jag visste skulle komma..men kanske inte så snart. En sån där förändring då det rätta valet antagligen är det som gör mest ont. Lite tårar blev det på jobbet (det är tur att jag sitter i ett eget litet hörn..kan ju inte förstöra imagen av att vara hård och tuff :P). Andra besöket hos terapeuten idag också. Fortfarande inga djupdykningar men ändå mycket som kommer till ytan. Nya uppgifter att ta mig an..allt för att börja vara lite snällare mot mig själv. Och nu på kvällen har jag öppnat och stängt YesBox för allra sista gången. Jag har medvetet dragit mig undan från boxen för att lättare vänja mig från att den snart är helt borta. Men nja, det var ändå med smärta och sorg jag gick därifrån ikväll. Men, finns det några hejdå som är enkla att säga?

Aja. Nu är ett hejdå avklarat. Dags att börja ladda om inför nästa snart..

Osanningar. Men ändå verkligheten.

Jag skäms. Över mig själv.

Jag gjorde Heavy Grace idag. Filmade hela kalaset, som vanligt typ. Men för första gången tvekar jag till om jag vill lägga upp videon eller ej. Inte på grund av prestationen. Den ska tydligen vara helt ok även fast jag inte är helt nöjd (ingen överraskning där inte!). Nej, jag skäms över den jag ser på filmen. Och det är fel, så fel! Och det är också just därför jag SKA lägga upp den. För det är inget fel på det filmen visar. För det filmen egentligen visar är en ganska stark tjej som lyfter en ganska tung vikt ganska många gånger. Den visar inte det som just nu snurrar runt i mitt huvud (och som jag inte ens vill säga högt för att det är pinsamt..).

Det är en sak att acceptera..och en helt annat sak att gilla något.

Aja. Här är filmen. Inte den mest smickrande videon, men det är väl inte det som räknas egentligen? (Tiden blev 6.00 tillslut)

 

4 x 10 minuter.

Riktigt svettigt pass idag. Det är den där rodden som gör det tror jag…

Max 80% effort skulle allt göras på, dvs inget jättehögt tempo (detta var mycket tydligt utskrivet i programmeringen). Och med tanke på de övningar som var med i de AMRAPs som jag gjorde så gick det inte att köra jättehårt ändå. Och jag kände helt klart av gårdagens pass, kroppen var seg och mör och morgondagens vila är efterlängtad.

Dagens pass;
10 minuter: 6x10m shuttle-run, 10 KBS@12kg, 3 TGU/arm
vila 7 minuter
10 minuter: ro 150m, 10 wall balls, 35 Double-unders
vila 7 minuter
10 minuter: ro 150m, 10 boxhopp@60cm – gå ner, 5 burpees utan hopp
vila 7 minuter
10 minuter: 6x10m shuttle-run, 30m bear-crawl, 30m utfallsgång

20140130_191142

De två i mitten var jobbigast eller snarare svettigast, helt klart. DU ger en otrolig puls och jag är nöjd att jag klarade dem obrutet. Har haft lite problem fram och tillbaka med mina DU, men den senaste tiden har de fungerat bra. Kan vara för att jag inte har lagt så mycket fokus på dem utan bara gjort det jag ska..

Jag har kommit igång med att äta igen, men jag måste börja äta mer och få i mig lite mer kolhydrater. Protein är jag duktig med, men kolhydraterna glöms bort. Och ja. efter både gårdagens pass och dagens så behöver jag nog fylla på bättre än vad jag gör. Jag tror att det är en stor anledning till att kroppen kändes som den gjorde under passet och också varför jag ser fram emot vilan imorgon. Lite mer planering bakom maten får det bli. Nu äter jag iallafall alla mål så nästa steg får bli att se över innehållet också. Små steg ja..

Imorgon leder jag specialpass på YesBox. Passet är uppkallat efter YesBox och det skulle vara grymt skoj om så många som möjligt gjorde det – både på plats hos oss men också i övriga delar av detta land. Ett litet avsked helt enkelt. Passet är enligt nedan;

”YesBox”
2012-04-04 – 2014-01-31
A. Två och två, samla så snabbt som möjligt;
150 wallballs
50 squat clean
150 wallballs
50 power clean
B. Direkt efter sista power clean, inom den tid som A tog att genomföra; max antal burpees.
Regler; en jobbar i taget, en stång, max 10 repetitioner i taget.

Efter det så rullar jag mot Strängnäs. Jag både hoppar jämfota och hjular av lycka och glädje 🙂 Sov gott!

Slut. Men ändå inte.

Sista veckan i januari nu. Januari har varit en lång månad hittills, och givetvis beror det på allt som händer med YesBox. Sista veckan i januari innebär att detta är sista veckan som vi kör pass på YesBox också. Jag har ett pass kvar att leda – det sista specialpasset på fredag. Jag tror inte att jag helt har greppat att vi är så nära slutet, jag kommer nog inte känna av det förns efter någon vecka eller så då saknande efter att få leda pass kommer komma.

Helt försvinner inte YesBox ännu. Då vi har några månaders uppsägningstid på lokalen så kör vi öppet gym åtminstone februari ut. Jag är både glad och mindre glad över det, det blir lite som att dra av ett plåster långsamt. Vi vet ju att slutet är här men vi kommer inte helt fram till det. Att lägga ner ett företag och en box innebär nästan mer jobb än att starta upp allt.

Igår hade jag således mitt sista ordinarie pass på boxen. Tänk om man hade kunnat få ha alla sina pass inspelade och kunnat jämföra dem med varandra? Min ledarroll och vem jag är har utvecklats och ändrats något enormt dessa två år. Att jobba med människor är otroligt givande och utvecklande, för det händer olika saker hela tiden, man kan aldrig vara säker på något och man måste vara beredd på det mesta. Jag älskar verkligen att jobba med detta och jag håller alla tummar jag har att jag så småningom kommer kunna jobba fullt ut med något liknande. En dag får jag förhoppningsvis på nytt uppleva det jag så länge har drömt om (vågar jag?).

Mellan passen igår tränade jag själv. Styrketräning/tygdlyftning. Inte något längre pass, men lagom ändå.
A. 10 x ground to overhead @60kg, vila 20 sek
B. 3 x AMRAP power clean&jerk @50 kg, vila 1 min (8-6-6)

Fick till mina push jerkar riktigt bra mot slutet. När jag kör på vikter som är förhållandevis lätta gällande pressen så vill jag lätt “fuska” och striktpressa mer än push pressa alt. jerka. Att striktpressa håller inte i längden så jag försöker jobba bort det och det går bättre. Och lyften blir ju betydligt snyggare också..

Jag är annars förvånad att träningen gick bra igår. Är återigen inne i en svacka rent mentalt och psykiskt och måndagskvällen/natten var tuff. Speciellt många timmars sömn blev det inte. Fast jag vet inte om det är så mycket mentalt. Det handlar mer om känslor. Det blir ibland så mycket känslor att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Att känna är otroligt jobbigt, men samtidigt, man känner sig otroligt levande också. Jag skulle inte vilja vara utan alla dessa känslor, men kanske att dem alla inte behöver komma på en och samma gång…

IMG_20140128_145025

Melissa Horn – “jag saknar dig mindre och mindre”

Idag ska jag springa intervaller (typ). Det ser jag fram emot 🙂 Ha en fin dag!

 

 

Minns gårdagen. Dröm om imorgon. Lev idag.

Ovan ord stod på kortet som jag fick av våra medlemmar vid gårdagens avskedsfest på YesBox. Mer klockrent kort för mig får man leta efter. För det är precis så jag vill leva mitt liv och som man ska leva sitt liv. Och det är precis så jag inte lever det just nu.

Jag håller krampaktigt kvar i det som var igår. Minns det fina som har hänt, återupplever det som har varit jobbigt och ogillar allt för stora förändringar. Jag drömmer om imorgon. Bygger upp förväntningar, förhoppningar och ett liv som ska komma. Jag lever ett steg före hela tiden. Och när det verkliga steget inte följer förhoppningarna så faller hela min värld i små små bitar. Ett ord som blir fel. Något som inte förverkligas och jag rasar från toppen till botten snabbare än man hinner att blinka. Hur gör man för att leva i nuet? Hur undviker man att bygga dessa förväntningar? Vågar man ens drömma?

Jag vet inte om jag vågar hoppas eller drömma om något mer snart. För allt rinner ut genom fingrarna som sand. Och för varje gång gör det bara mer och mer ont. Men vad vore livet utan drömmar och förhoppningar? Men jag önskar så att jag bara kunde stanna upp. Andas. Se denna dag för var den är och inte ha en tanke på morgondagen. Men hur gör man? Jag vill inte vakna upp en dag och märka att livet försvann medans jag drömde om hur det skulle kunna vara.

Nu ska jag snart ut och springa. Egentligen stod det längd i programmeringen, men skidspåren i denna stad är urusla och jag måste verkligen få röra på mig ordentligt. Få stänga av huvudet. Få en stunds ro. Så därför får det bli löpning och jag hoppas att det är ok för coachen.

Tränade igår också. Tunga lyft. Gick helt ok. Inga snygga lyft. Inte allt för tunga vikter egentligen även fast det kändes så. Ett pass som typ får godkänt.

 

Vackra torsdag.

Bra dag idag. Skratt. Träning. Härliga människor. En bra känsla helt enkelt.

Jag har ätit alla mål jag ska. Kanske inte så pass mycket som jag behöver, men jag har ätit och det är rätt steg att ta just nu. Små steg som sagt. Jag kände av under passets gång att jag har strulat lite för mycket senaste dagarna. Det var tyngre än vanligt att komma igång och att hålla det tempo jag är van att hålla, men det gick ändå tillslut. Dagens pass;
Först – rodd i 20 min@z1
AMRAP 10 min av 2 min rodd, 5 armisar, 5 situps, 1 wall walk och 5 hollow rocks
AMRAP 10 min getups + windmill med hantel
Sist – 20 min löpning @z1

20140123_171201

Ett lugnt och behagligt pass som ligger helt i fas med den träning jag gör inför mina fjällmaror. Vänja kroppen vid längre pass och samtidigt göra stabiliserande övningar. Börjar känna att löpsteget förbättras mer och mer, jag orkar hålla upp kroppen när jag springer och sjunker inte ihop som jag annars lätt vill göra. Steget flyter på bättre och jag kämpar inte lika mycket. Så, nog går det åt rätt håll. Och hur underbart var det inte att få vara ute och springa i det vackra vinterlandskapet vi har! Kallt var det och det snöande lite lätt, precis som jag vill ha det 🙂

20140123_181554

Att passet avslutade med löpning i kyla förklarar mitt klädval vid resterande träning och när jag  instruerade vid kvällens pass på boxen..underställ på såklart! Det är helt klart en sak jag kommer sakna nu när jag ska börja träna på “vanliga” gym igen. Friheten att klä sig exakt hur man vill och också friheten att ta av sig kläder hur man vill. Varför har inte alla gym samma syn på det som vi har? Det är synd… Även fast jag inte alltid gillar min kropp så accepterar jag den och anser inte att jag har något att dölja, varför måste jag då göra det? Jaa..vi får se hur det blir helt enkelt 🙂

20140123_164059

Sov gott!

Inte den här gången heller.

Jag var så arg på mig själv igår. Vad tror jag egentligen ska hända med formen och kroppen när jag äter som en kratta? Blir man starkare av att äta..ja..inget?! Nej, det blir man inte.

Gårdagens träning;
A. Bygg till 80-85% snatch (40 kg)
B. Bygg till max back squat (100 kg)
C. Bygg till max split jerk (80 kg)

Så fort jag såg vad för träning som väntade så började hjärnan jobba med det mentala. Att maxa är nästan alltid roligt, och det är ju ett gyllene tillfälle till att sätta nytt pers. Men, för att kunna göra det så krävs det ju att resten av livet fungerar. När du är “tränad” blir stegen i vikter mindre, och ja, ett nytt PB med “bara” 1 kg är helt klart värt att jubla över.

Så. Jag satsade således på nytt PB i både back squat och split jerk. Det blev inte något nytt PB i något av det. Back squat kändes väl helt ok när jag började jobba upp vikterna. 90 kg kändes lätt. 95 likaså. På med 100 kg, lite segt upp men ändå bättre än tidigare. Testade 102 kg och nej, där blev det stopp. Tappade ryggen. Blev en fin dumpning bakåt av vikterna som känns lite smått i ländryggen idag, men men. Split jerk då? Det som har gått så bra den senaste tiden. Gjorde nog ett av mina snyggaste lyft någonsin på 60 kg, ett sånt där lyft man önskar att man hade på film…men sen, ja? 80 kg klarade jag, men vid 85 kg försvann allt. Ingen kraft och ingen energi. 10 kg under maxvikten lyckades jag med igår. Tror jag satt och svor för mig själv i 10 min.

Aja. Får försöka vända tankarna lite. Jag klarade ju faktiskt att få upp 100 kg i back squat igen, ett tangerat PB får väl ses som en godkänd insats. Men nästa gång, då jäklar! 

20130813_171154

Hmm..tycker ändå att dessa stockar borde klara liiite mer än 100 kg…

Steg efter steg.

Att säga att hjärnan går på högvarv just nu är nog en underdrift. Tankar hit och tankar dit. Kvällar och nätter är nog värst. Men det är ju givetvis inte bara negativt detta tänkande, det är ju så man når nya insikter. Jag börjar få några bitar att falla på plats. Jag kan inte ta åt mig äran för det, utan det är helt klart tack vare alla fantastiska människor i min omgivning som på ett helt otroligt sätt finns där hela tiden.

Varje kväll på boxen är just nu helt underbara samtidigt som de är hjärtekrossande. Även fast det är jobbigt att alla är så snälla hela tiden så är det ju precis så här vi vill minnas YesBox. En plats för skratt och gemenskap. Forsätter vi så här resten av månaden kommer minnet av YesBox föralltid framkalla ett leende, och det är ju faktiskt så vi vill ha det även fast det för studen gör allt svårare. Igår läste jag ett så bra citat..”every new beginning comes from some other beginning’s end”. Det här är ett steg på den långa vägen som leder någonstans, inte någon återvändsgränd eller något slut.

2014 är året då jag ska må bra igen. Det kommer vara mitt nästa projekt. Idéen väcktes igår. Och det låter som en självklar plan och projekt, men det har det inte riktigt varit, inte när man tänker på det som ett projekt. Jag har hela tiden tänkt att jag ska göra saker som får mig att må bra – vilket egentligen skapar ännu ett måste och fler borden. Vi vänder på det istället..jag ska göra saker för att de gör att jag mår bra. Inte sätta några gränser, band eller förväntningar på mig. Känns det rätt så gör det, även fast det kanske inte är det som är det bästa eller ens det rätta. Och bara för att en sak är rätt för mig så behöver det inte vara rätt för dig – gör det du vill! Mitt sätt att slappna av kanske är att träna i flera timmar istället för att ligga i soffan och titta på en film. Vad är då bäst för mig att göra? När jag började tänka på det sättet igår så försvann den där knuten i magen en aning, för helt plötsligt hade jag tagit tillbaka kontrollen över mitt liv. Sen om det är så lätt att applicera på det verkligen livet får vi se..men, det är ett steg på vägen i alla fall..och vi vet ju alla var de där stegen leder. Framåt! (Alltså, jag skrattar lite åt mig själv och hur seg man kan vara ibland..coach Martin har försökt att få mig att förstå detta i, ja, säkert ett år, och nu först faller poletten ner..)

Jag har tränat de senaste dagarna. Bra har det inte gått, men det har gått bra med tanke på omständigheterna. Känslomässig berg- och dalbana tar på krafterna, och det blir än mer tydligt då hur mycket mentalt som är med i minsta lilla träning. Det är inte bara musklerna och kroppen som kan ta slut..igår hade jag återhämtningsträning. Ett lagom pass. Lite rodd och TGU. I förrgår tunga lyft. Började med back squat – 90-95% av max x 5. Nedan video visar mitt sista set. Förutom krångel med racket så gick det helt ok. Med en bättre corestabilitet så ska tyngre vikter inte vara något problem.

 

Back Squat 90 kg 5/5 20140106 from Camilla Autio on Vimeo.

Idag har jag vila. Blir ett besök hos kiropraktorn istället, sista omgången med bröstryggen för ett tag framåt. Skillnaden i rörlighet är brutal!

Ha en fin dag!