På vift.

Jag har för några dagar bytt kontor. Istället för Eskilstuna hittas jag i Istanbul fram till på fredag. Pristräning och prisdiskussioner på plats hos “min” dealer här i Turkiet. Grymt skoj och intressant att få se hur denna marknad är på plats och det blir lite enklare att greppa hela situationen. Och sen är det alltid bra att få ett ansikte på de man har daglig kontakt över mail med. Var riktigt nervös inför den presentation jag skulle hålla idag (jag älskar att stå framför en publik men den där prestationsångesten förstör lite..). Presentationen gick dock riktigt riktigt bra och jag är helt klart nöjd 🙂

Det är ganska givande att ha detta jobb samt det egna företaget och boxen. Här får jag vara “business”-Camilla och klä mig i fina kläder..och på boxen får jag vara den mer avslappnade Camilla. Variationen är nyttig kan man säga, och givetvis handlar det då inte bara om kläderna jag bär..utan sättet att tänka, samarbeta, analysera och presentera. Jag tror (nej, jag vet) att båda mina jobb hjälper mig framåt på båda arbetsplatserna och utvecklar mig något enormt. Sen kan man dock diskutera hur bra det är i längden att jobba heltid samtidigt som man driver företag och box..men det tar vi inte nu.

Dagen har således bestått av en hel del power points och diskussioner. Vi slutade dock i skaplig tid så jag hann med 30 min på löpbandet (bättre än ingenting! ) på gymmet här på hotellet samt några vändor i poolen. Tack och lov för detta gym..hur hade en annan annars klarat alla dessa dagar?

Kvällen avslutades på en helhäftig restaurang där vi själva fick grilla vårt kött och våra grönsaker vid bordet. Jag kommer svettas kött hela natten..

image

image

Sov gott!

Advertisements

Lördagsmys

Precis hemkommen från ett riktigt skönt pass på boxen. Ingen stress och ingen tidsbrist. Det var så fantastiskt skönt att bara köra på och inte bry sig om något annat. Träningen gick bra. Körde en hel del power clean + split jerk. Började på 70% och höjde sen vart fjärde set. Blev aldrig supertungt, men nog blev det tungt när jag kom till set 10-12. Då hade man ju ändå lyft en hel del. Detta märktes sen under nästa del som bestod av snatch balance och hang squat snatch – det krävdes ordentligt med fokus för att orka hålla formen hela tiden.

C&J 55 kg 20130824 from Camilla Autio on Vimeo.

C&J 60 kg 20130824 from Camilla Autio on Vimeo.

C&J 65 kg 20130824 from Camilla Autio on Vimeo.

Det ser väl helt ok ut ändå?

1167435_416853701758734_821134494_o

Kvällen igår blev lyckad. Inga tårar, bara massor av skratt. Ikväll bär det av till Stockholm för invigningskalas på Tele2-arena. Trevligt värre.

1237216_10152464015842137_1699949567_o

Ha en bra lördag!

En lite dystrare fredag.

I vanliga fall brukar fredagar vara en dag att se fram emot..men inte denna. Ikväll ska vi säga hej då till Stina som imorgon flyttar till Sundsvall.

Sundsvall. Det är många mil bort. Alldeles för många. Jag gillar det inte alls. Min fina Stina. Jag kommer sakna dig något enormt.

Stina är en fin vän, eller nej, det räcker inte med fin egentligen men superlativen är för få för att förklara hur underbar hon är. Lite vimsig och glömsk ibland, men det är ju det som gör Stina till den hon är. Med den tjejen har man aldrig tråkigt (till och med att titta på skräckfilm med henne blir roligt då hon konstant pratar och kommenterar genom filmen..) och är man sugen på äventyr så är det Stina man ska prata med. Hon finns liksom där jämt, ibland dyker hon upp hemma hos en med frukost eller så gör hon en sällskap på boxen en hel kväll. Alla borde ha en vän som Stina helt enkelt. Du är fantastisk min vän, en riktig diamant.

image

image

image

image

image

Jaha. Får se hur kvällen går. Separationsångest till tusen.

Annars så är det vila idag. Igår cyklade jag backintervaller. Det gjorde ont. Men gick bra ändå. Försökte ta en bild på backen men bilden gör inte backen rättvisa…den är brant och seg, men det syns inte. Typiskt 🙂

image

Ha en bra dag!

Djupt andetag.

Om förra veckan var tuff så var det inget mot igår. Vilken dag jag hade, främst mentalt. 

Ni vet den där känslan då man känner sig otillräcklig, nästintill värdelös. Den känslan startade jag dagen med och sen gick det bara utför. Det är så mycket jag önskar jag hann göra. Så mycket jag behöver göra. Det pusslas hejvilt. Ibland känns det som om allt jag gör blir halvdant, att jag aldrig kan dyka ner djupt i saker. Jag avskyr det. Som den perfektionist jag ibland utger mig för att vara svider det då jag inte lever upp till de krav jag ställer. Jag funderar och funderar på hur jag ska komma tillrätta med allt. Just nu väntar jag typ på att det ska lugna ner sig..nästa vecka är det säkert bättre eller veckan därpå tänker jag hela tiden. Det funkar inte. Men jag har inga svar på hur jag ska få det att fungera. Återkommer när jag har ett svar.

Dagen räddades iallafall av den hälsoutvärdering jag gjorde på kvällen. Den gick grymt bra och det var en riktigt rolig timme. Roligt att se hur denna tjänst utvecklas med varje ny klient. Varje timme är den andra olik och den utmaningen sporrar mig. Och det är bra träning för mig då jag egentligen tycker det är lite jobbigt att träffa helt nya personer (skalet må vara starkt men insidan är en svag liten fegis..).

Träningen gick också bra igår. Formen håller i sig helt enkelt.  Härligt. Fortsatt teknikträning i de olympiska lyften och jag förvånas återigen hur stabil jag har blivit i rycket. Kan inte säga fingret på vad det är som gör det dock. Avslutade passet med en AMRAP på 15 min som bland annat innehöll pullups. Alltså, att klara att göra pullups i en amrap är fortfarande stort för mig!

Jahapp. Dags att ta tag i jobbet. Mycket att förbereda inför nästa veckas pristräning i Turkiet. Håller tummarna att systemen är med mig idag…

image

Team1337 gör comeback!

Ett år lyckades vi hålla oss borta från backarna..inte inte längre! Nästa år gör Team1337 comeback i AXA Fjällmaraton. Efter många om och men fick vi äntligen en plats till detta fantastiska lopp och som vi längtar till start!

Jag har så många minnen från det där loppet. Både bra och dåliga. Men de bra överväger helt klart. Nu ser jag fram emot att skaffa mig fler minne, och återigen får jag göra det med min fantastiska Emma. Och Emma, hur imponerade blir man inte av dig?! Kulan förväntas komma i oktober, och i augusti nästa år står du på startlinjen till en fjällmara. Du är grym!

Åh, det ska bli så roligt! 

Från noll till hundra..

Förra veckan var en tuff vecka. Det märktes verkligen att semestern var över och att allt var som vanligt igen. Jobb. Pass. Träning. Och allt annat. Fick hoppa in och leda pass istället för både Anna och Emma. Detta resulterade i att lägenheten mer kändes som en övernattningslägenhet istället för ett hem.

Träningen gick bra, som tidigare berättat, trots tidsbristen. Fredagens träning var grymt skoj, och än bättre blev det då Emma tränande samtidigt. Även fast man inte gör samma saker är det skoj att ha sällskap. Vi avslutade passet med att leka lite pullups. Gick inte lika bra som under onsdagens pass dock..

image

image

I lördags fick träningen stå tillbaka lite för en utflykt till Kolmården. Underbar dag med underbara människor. Dagar som den i lördags kan man leva länge på och jag känner mig så lyckligt lottad över att få uppleva dagar som den. Ingen stress. Bara vara. Fast..träning blev det väl i och för sig kan man säga…att köra en rullstol är inte lika lätt som det ser ut nämligen. Jag är imponerad över att Marcus litade på mig när jag höll i handtagen, jag skulle nog inte ha gjort det..

image

image

Söndagen började med helt fantastiskt öppet gym på YesBox. Grymt bra drag! Så roligt att se att så många kommer förbi trots att vi inte har pass. Min egen träning genomfördes dock inte på boxen utan det blev en tur till Parkenbadet med Stina. Simning och regn. Inte mig emot dock..av någon anledning trivs jag som bäst när förhållandena är som värst (varför göra det enkelt för sig?) 😉

Ny vecka nu. Håller tummarna att den inte blir lika tuff som förra. Det är inte ok att känna sig överkörd av ett tåg redan en vecka efter semestern..

Ett liv som coach..inte alltid så lätt.

Även fast jag vet att det var rätt så känns det som ett misslyckande.

Vad kännetecknar en bra ledare och coach? Jag kan bara svara för mig själv men det absolut viktigaste när det kommer till att coacha andra är att vara lyhörd OCH att våga vara auktoritär.

Även fast man coachar en stor grupp måste man hela tiden se individen. Inte tappa bort någon. Mitt mål med varje pass är att ge någon slags feedback till alla deltagare, att se alla. Men! Det får inte innebära att man säger något bara för att, det måste vara på riktigt och verkligen ha en betydelse. Ibland kanske någon behöver en spark i rumpan för att ge det där lilla extra, eller så behöver man en klapp på axeln så att man förstår att man faktiskt är duktig. För att hitta rätt måste man således vara lyhörd. Inte alltid det lättaste kan jag lova, men jag kommer aldrig ge upp utan jag ska lyckas nå fram till alla som kommer till YesBox på något vis. Det är ju för mina atleters skull jag är på plats på boxen flera dagar i veckan och jag vill ju hjälpa alla att bli deras bästa jag. Det finns så otroligt mycket potential och det gör mig lycklig att jag får vara med och plocka fram den.

Auktoritet då. Varför behövs det? När jag coachar någon så är jag coach, inte vän. Att skilja mellan de rollerna är extremt svårt, speciellt då jag coachar så många nära vänner. Men jag måste också komma ihåg att mina atleter kommer till mig just för att de förväntar sig en coach och inte en vän (fast samtidigt måste man komma ihåg att någon kanske bara behöver en vän..). Därför är auktoritet viktigt! Man måste våga ta den rollen, man måste våga styra. Har man kunskapen så får man inte kasta bort den bara för att man är rädd att såra någon (här kommer lyhördheten in igen..)! Auktoritet innebär inte att man har rätt att trycka ner andra, men man måste våga säga ifrån. Inte för att man är elak eller bara för att vara allmänt jävlig. Utan för att varje misslyckande och varje skada beror på hur jag har coachat.

Igår höjde jag rösten på YesBox. Det hör till ovanligheterna. Men ibland måste man. Och enda anledningen till att jag gör det är för att jag bryr mig så förbaskat mycket om alla våra atleter – det är ni som gör YesBox och jag är bara ett verktyg som hjälper till att göra allt verkligt.

Flummigt? Det är ju ändå fredag och tidigt på morgonen…

image