Kan inte vara tyst längre.

Alltså. Jag har nog för mycket jag vill säga, tycka och fundera över. Så jag tror vi testar detta med att blogga lite igen.

Som jag ångrar att jag inte har gjort det de senaste 8 månaderna, bloggat alltså! Jag hade så gärna haft hela min graviditet nedskriven, liksom kunna gå tillbaka och minnas både det härliga och det jobbiga..för oj, vad lätt man glömmer allt som händer när nästa nya grej kommer! Som det ser ut nu så är det cirka 6 veckor kvar till underverket kommer, jag ser helst att det bara blir 4 veckor till med kanonkula till mage..men misstänker samtidigt att det kommer bli 8 veckor.

Hur är det då att vara gravid i min värld? Jaaaaa…de första 6-7 veckorna (vi var i vecka 6 när stickan visade positivt) var jag konstant bakis, utan att ha druckit alkohol innan vill säga..Trött, illamående, levde i min egna lilla värld och kunde absolut inte förstå hur någon kvinna ville gå igenom detta mer än en gång. Men sen släppte det och jag mådde hur bra som helst, väntade och väntade på att den där magen skulle växa och längtade efter första sparken. Allt var frid och fröjd och det var bara att träna på och leva som vanligt. Men sen slog den till – foglossningen. Och helt plötsligt fick jag börja begränsa mig till vad min kropp klarade av att göra istället för att göra exakt det jag ville göra..Men men, i samma veva som foglossningarna började spöka så började vår lillfis visa att hon existerar med en spark då och då. Speciellt när jag låg ner sparkades det hej vilt och jag kunde lätt spendera en hel kväll i soffan med att bara titta på magen som rörde sig. Otroligt mysigt.

Nu har vi kommit fram till vecka 34 och visa dagar är det hela havet stormar i magen, och ibland är det lugnare. Varje lugn dag är hemsk då man hela tiden tänker värsta tänkbara, men hon därinne känner nog på sig när hon skrämmer upp sin mamma lite för mycket och skickar då iväg en ordentlig spark eller vickar lite extra på rumpan (roligast verkar dock vara att pressa huvudet mot kissblåsan..).  Jag har även fått testa på nästa “roliga” grej med att vara gravid – karpaltunnelsyndrom. Yeah på den! Och jag är så otålig så..kan hon inte bara komma nu?!

Se där, jag fick ju iallafall en liten sammanfattning gällande denna graviditet – nu ska jag bara hålla i det.

Som man kanske förstår av ovan så blir det vääääääldigt lite träning just nu. Cykla kan jag göra, så det gör jag till och från (men av någon anledning tycker han där hemma att man inte ska cykla fram och tillbaka till jobbet som nästan höggravid..så jag får nöja mig med små korta turer..). Promenad fungerar i cirka 20 min..och då i ett tempo som är långsammare än snigelns (hemma går jag under smeknamnet “Flash Gordon”). Jag längtar verkligen till att kunna träna igen! Och, jag ser faktiskt fram emot att få börja om lite med träningen..känna det där som man inte känt på många år, och liksom få en nytändning. Det ska bli spännande på sätt och vis. Och det är också en resa som jag hoppas kunna dokumentera. Kan vara roligt att jämföra träningen som var innan lillfisen och träningen som blir efter lillfisen. Det som väntar är ju helt enkelt ett helt nytt liv med helt nya förutsättningar, till och med jag som är ett kontrollfreak ser fram emot den framtiden…

Så. Ja, då var bloggen öppen igen 🙂  

 

Advertisements

Snabbresumé

  • Flyttat till hus, check!
  • Lägenheten städad och överlämnad, check!
  • PB i ryck, check! (55 kg – ÄNTLIGEN!)
  • Renovering av sovrum, pågående.
  • Cykelpremiär till jobbet, check!

Jaaa, enklast att göra en lista för vad som har hänt i livet de senaste veckorna. Denna träningsblogg som blev en träning/livsstilsblogg kommer nu få ett tillskott i och med huset och bli en träning/livsstils/inredningsblogg. Eller äsch, det är och kommer alltid vara Camillas blogg helt enkelt.

Bilder på sovrummet, både före, under och efter utlovas. Ikväll kommer vi äntligen bli klara med allt skruvande och det ska bli underbart att få sova i sitt eget sovrum igen..vardagsrummet må vara ett trevligt rum, men jag vill helst ha det som just vardagsrum..

Cykeln dammades av idag. 40 min tar det att cykla från Borsökna till jobbet. En morgon som detta gör det mig absolut inget att behöva spendera de minutrarna på sadeln. Så vackert ute! Och vägen till jobbet är inte fy skam den heller..skog, ås och hästhagar fulla av äppelträd. Rena rama idyllen ju!

Och det där PB:t. Äntligen över 50 kg i ryck. Två år har det tagit, men nu jäklar sitter det. På söndag är det tävling, och 50 kg är satt som ingångsvikt. Nervöst som sjutton, men det går ju så lätt på träning så varför ska det inte gå på tävling?

Ha en fin dag!

En dag.

Det är inte mycket som slår att få avsluta en underbart härlig dag i ett hörn av soffan framför en film samtidigt som ens bättre hälft ligger i det andra hörnet och småskrattar åt det han tittar på. Ett sorts lugn fyller hela kroppen.

Vi vaknade till strålande sol imorse, satt länge och åt frukost och bara lät tiden gå. Bestämde oss för att ta en tur med längdskidorna och begav oss till Högfjället. Första målet var Storfjällsgraven, samma ställe som vi skidade till i julas. Svetten rann och det var tungåkt, men samtidigt så otroligt vackert och härligt. Åt en varsin våffla vid Storfjällsgraven och skidade sen vidare till Hemfjällsstugan  (den där stugan jag alltid springer eller skidar till i vanliga fall). Vägen till Hemfjällsstugan blev lite jobbigare då det endast fanns skoterspår att tillgå..och nedförsbacken i slutet var galet brant! (sett från ett par längdskidor iallafall..) Hade varit skoj att ha den färden ner på film.. Hemåt gick det sen snabbt då det typ var nedför hela vägen (okej, för mig gick det snabbt..Robban hade vallningsfria skidor..).

image

image

image

image

image

image

Snöskottning, bastu med tillhörande dryck och god mat fortsatte sen dagen med..och nu ligger vi alltså här i soffan. ☺

Hoppas alla andra har haft en lika fantastisk dag som oss!

Typ vila.

Imorgon väntar en kväll i bilen, så jag ville inte vila helt ikväll även fast det egentligen var dags för vila (försöker vara hård mot mig själv gällande vilodagar..). Men, en kortare återhämtningsjogg (okej, med snabbare intervaller då och då..) kan ju nästan räknas som vila. Mitt fina hjärta följde med också så det blev en riktigt mysig tur, som dessutom lystes upp av en fantastisk måne. :mrgreen: Fyra kilometer i lagom tempo skramlade vi ihop och jag vann givetvis den sista spurten 😛

image

image

Vi har även börjat packa ner allt i lägenheten nu. Det känns lite overkligt att vi snart bor i hus..jag äger ett hus liksom?! Galet. Livet alltså ☺

Knattis.

Fick nytt schema för tyngdlyftningen igår..och det verkar vara ett skapligt tungt schema. Men, det är ju stark jag ska bli..en stark knattis 😜

Och ja, redan idag – under pass 2 – så märkte jag av framsteg. Nytt PB i styrkevändning på 80 kg! Yey! Vidare snygg var den inte men vikten kom upp och sen satte jag även överstöten..härligt värre 🙂

Nu blir det vila från lyftningen några dagar. Löpning imorgon och på torsdag styr vi mot Sälen. Underbara liv!

image

Open 15.1

Ja, se på sjutton – det blev visst Open för mig i år igen. Varför vet jag inte riktigt..men men, det är ju faktiskt ganska så roligt att vara en del av gemenskapen 🙂 Känner ingen press gällande passen i år, går det bra så är det roligt, går det mindre bra så har jag iallafall gjort det (och haft roligt under tiden!). Varje pass kommer vara lite som ett extra träningspass bara..

Igår genomförde jag Open 15.1. Det var söndag eftermiddag, jag var hungrig, hade instruerat pass innan och var skapligt seg efter lördagens lek i Romme. I uppvärmning fokuserade jag mest på clean&jerk – det var ju ändå där jag skulle kunna få en någorlunda bra siffra. Men, oj vad tungt allt kändes 😛

Både Open 15.1 och Open 15.1a gick dock mycket bra, kanske lite över förväntan till och med. Lite felplanerande från min sida gjorde att jag tappade några reps på 15.1..men jag är nöjd med mina 44 reps (nästa två varv med t2b liksom!) som jag samlade ihop. I 15.1a fick jag upp 80 kg. Galet bra! Mitt max är liksom 82 och nu gjorde jag 80 efter en hel massa andra övningar och en dag då jag även kände mig seg..älskar framsteg 🙂

Ikväll satsar jag vidare med lyftningen. Nytt pass på ASK- jag ser som vanligt fram emot det 🙂

(Video på 15.1 kommer så snart den är uppladdad..)

IMG_1490

IMG_1487

IMG_1488

Serieomgång två.

Så, tävling avklarad. Och hur skoj var det inte att tävla då?! Ser verkligen fram emot nästa 🙂

Dagen började tidigt. Vi rullade från Munktell strax efter 7. Kanske en aning tidigt då vi var framme i Örebro 40 min innan invägningen började. Invägning ja. Jag var förvånansvärt lugn gällande invägningen. Jag är ganska stolt över det. Senast i höstas så klarade jag inte av att ställa mig på vågen och se siffrorna (hade en liten dipp gällande just vikt etc då) och nu på tävlingen så visades min kroppsvikt upp för alla som var där – och jag brydde mig inte. Stort steg.

Invägningen gör man tydligen även i endast underkläder, bra att veta till nästa gång.. Efter invägningen blev det en lång väntan. Vi damer som inte körde i elitserien startade inte förns efter kl 14. Först ut var herrarna, och det var riktigt inspirerande att få se alla lyfta och ASKs herrar gjorde grymt bra ifrån sig.

När det äntligen var dags för uppvärmning så var det svårt att hålla sig lugn och sansad. Jag ville så gärna känna på vikterna och Hampus (coach för oss damer) hade fullt sjå med att lugna ner oss alla. Sakta men säkert lassades vikterna på iallafall och sen var det plötsligt dags för mitt första ryck i tävlingssammanhang. Jag var skapligt nervös och adrenalinet pumpade runt så pass mycket att jag skakade. Min ingångsvikt i ryck var 48 kg – ganska högt för min del då jag som mest tagit 50 kg. Lyckades dock med att sätta den utan några större problem och var mycket positiv inför nästa lyft – ett lyft som skulle ge mig ett nytt PB var tanken. 51 kg på stången – jag får upp den fint men vikten vill fortsätta bakåt. Jag vägrar släppa. Mycket dumt. Vikten flyger nu istället framåt och landar på mina smalben. AJ! I och med bom, och ingen mer på den vikten så ska jag egentligen ut igenom inom 2 min. Jag är dock så pass skakig att jag ber om en höjning och därmed liiiite mer tid att samla mig. 52 kg blir nya vikten och jag är nära att sätta även den..skapligt besviken och typ tom då jag var så säker på att jag skulle fixa en ny PB-vikt.

Efter sista rycket är det dags för nästa uppvärmning, nu väntar stöt. Jag har lite svårt att ladda om efter besvikelsen med mina ryck och alla vikter känns tunga. Sätter dock mina överstötar bättre än vad jag har gjort på länge och vi bestämmer oss för att ha kvar min satta ingångsvikt på 72 kg – mitt max är 81 kg. Första lyftet går helt fantastiskt bra och en lättnad infinner sig, nu blev det ju roligt igen och misslyckandet med rycken är glömt. Även nästa stöt på 75 kg klarar jag utan problem. Jag vill ha ett nytt PB med mig hem så sista lyftet höjer vi till 82 kg, en ganska rejäl ökning men den gick nästan hem. En aning efterstöt med höger arm och lyftet blir bortdömt – men hey, det skulle ju faktiskt ha varit godkänt inom CrossFit så på sätt och vis är det ju ett PB 🙂

Åh, det var så roligt att tävla! Och så motiverande! Redan direkt efter sista lyftet längtade jag till nästa träningspass – att få fortsätta jobba på att bli bättre. I slutet av mars så är nästa serieomgång och jag har mitt mål klart för mig. Jag ska nå det! Förhoppningsvis så har jag lite bättre koll på nerverna nästa tävling nu när premiären är gjord..det är inte så farligt att ha tre domare och publik framför sig..för det enda som existerar när man kliver ut på det där podiet är den där skivstången och vikterna, allt annat glömmer man.

Idag vilar jag, men oj vad jag längtar till nästa pass.