OPTathlon 2014

Jaha. I helgen var det OPTathlon. Jag har varit stressad, nervös och haft ångest inför den dagen i någon månad nu. Vikterna är tyngre än vanligt, rodden är inte vad den har varit och sen skulle man dessutom gå och bli sjuk veckan innan. Att slå några pers fanns inte på kartan och att veta om att formen är långt från den bästa är inte bra för mitt lilla huvud – jag blir så elak och dum mot mig själv då.

Aja. Att spendera en dag på CrossFit Uppsala är inte fy skam iallafall. Ångesten och nervositeten syntes på långa vägar i både  mitt kroppsspråk och mina ögon och det blev inte bättre av att vi dessutom skulle väga in oss där på morgonen. Sambolivet och ja, dålig karaktär har ju satt sina spår de senaste veckorna kan jag erkänna och jag och min kropp är inte bästa vänner just nu..att ställa sig på vågen, ja, inte skulle det bidra med något bra inte.

Men! Jag har en fantastisk coach som känner mig bättre än vad jag själv känner mig. Martin tar mig åt sidan, pratar lite lugnande med mig och sen fixar vi hela invägningen utan att jag ser en enda siffra. Nerverna lugnar sig en aning.

Börjar värma upp. Lite stel är jag allt. Starta i första heatet i första eventet;

  1. Max C&J inom 10 min.

Fredagen innan detta äventyr gjorde jag min tyngsta power clean efter AXA. Jag börjar närma mig mina tidigare vikter, så det här skulle nog ändå blir skoj. 65 kg på stången vid första lyftet, och vilket lyft jag gör! Måste ha varit en av mina snyggaste överstötar på länge! Landar tillslut på 75 kg (failar precis på 77 kg) och känner mig nöjd. 2 kg mindre än förra året och helt klart godkänt efter några månaders löpfokus.

jag 2014Bild från CrossFit Uppsala

  1. Trestegshopp

Nepp, jag är fortfarande inte skapt för dessa hopp. Kan elefanter hoppa? Nepp..

  1. Row repeats (500 m-rest 90 sec-500 m)

Vem hade inte ångest inför detta?! Körde lite intervaller på AD innan för att få upp pulsen. Försökte lägga upp en plan för vilken tid jag skulle köra efter. Börjar ro. Första 500 m fixar jag på 1.49. Lite för kontrollerat tror jag, för jag nådde aldrig den där hemska känslan man brukar få. Vila 90 sek och försöker andas så mycket som möjligt. Börjar ro igen, satsar på samma snitttid första 250 m för att sen öka. Andra tiden blir 1.46. Absolut nöjd, men vet att jag hade kunnat ro snabbare då jag faktiskt mår riktigt bra efter eventet. Plockar jag bara fram vilja så har jag ju bättre tider i mig!

  1. Unknown circuit – AMRAP 3 min av 1 C&J @60% av 1, 3 burpees utan hopp, 2 C&J, 3 burpees osv..

45 kg på stången är relativt lätt för mig. Så detta event skrämde mig inte överhuvudtaget. Fick tipset att gå all in 1 min för att se hur långt det räcker, och nog gick jag all in! Pulsen var hög och mot slutet fick jag ta till röstresurserna för att få upp vikten. Hann till 6 C&J + 1 burpee. Helt klart nöjd. Även nöjd med att jag mot slutet höll i stången och vilade istället för att dumpa, sparade några sek på det.

  1. Kast bakåt med kula.

Tror jag kastade längre än förra året..

  1. 3 km löpning på tid.

Innan förkylningen hade jag förhoppningar på en riktigt bra tid. Med en förkylning som påverkade lungor och puls så var jag nöjd med att ta mig i mål. Öppnade i kontrollerat tempo och såg alla springa iväg. Iår gjorde det mig inget alls, jag vet vad jag kan inom löpningen och stressar inte längre upp mig. (Nog kan man se det som en vinst?!). Rullade på och sprang tillslut i mål på 16.55 – exakt samma tid som förra året! Helt klart godkänt!

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta nu, men jag måste sluta begränsa mig själv med mina tankar! Jag vill sluta begränsa mig själv! Jag kan om jag vill, och jag är faktiskt duktig. Så är det. Ska bara banka in det också.. När jag och mitt hjärta (som tillsammans med Stina utgjorde min privata lilla hejarklack (så priviligerad med dessa människor i mitt liv!)) kom hem senare på kvällen så gjorde jag inte mycket mer än sov. Däckade totalt i soffan kl. 19.. Att jag somnade så tror jag var ett resultat på den psykiska belastning jag utsatt mig för, inte den fysiska. Jag var helt slut helt enkelt.

Jag är ändå glad att jag genomförde söndagens event. Jag har nya fräscha siffror att gå efter och allt kan bara bli bättre nu. Och, jag hade faktiskt en riktigt trevlig dag tillsammans med mycket trevliga människor. Vi ses väl nästa år igen? 🙂

En fin höst.

Inspirerad av Sara med bloggen ”Träningsglädje” (www.traningsgladje.se) kommer här min ”bucket list” för hösten – små saker som gör vardagen lite finare;

  • Packa en väska med matsäck och gå på långpromenad i skogen.
  • Hoppa i vattenpölar.
  • Tända massor av ljus, krypa ner under en filt och läsa en bok.
  • Dricka alldeles för mycket kaffe i sällskap av en vän.
  • Springa 5 km i regn i en halvmörk skog.
  • Ta en lång cykeltur med min bättre hälft.
  • Samla ihop vännerna och spela spel.
  • Gå upp alldeles för tidigt och springa en kort sträcka.
  • Baka en paj och äta med gott samvete.
  • Laga god mat, duka fint med tända ljus en vardagkväll.

Vad hittar du på för att göra livet lite finare? 🙂

Ska bli spännande att se om jag lyckas bocka för alla punkter. Det bör inte vara allt för svårt om man bara anstränger sig lite och inte låter sig falla in i vardagens rutiner och den vanliga lunken. Ibland måste man våga strunta i de där “måstena” (som egentligen inte finns!) och göra något annat. Varför hela tiden vänta till helgerna för att uppleva livet?

Inte bakåt, bara framåt.

Dags att sparka liv i denna blogg igen, så här mycket tystnad går ju liksom inte för sig.

Förkylning, födelsedag, en weekend i Göteborg, krossad bakruta på bilen..ja, det har varit lite saker i omlopp de senaste veckorna. Men inte ska vi se bakåt, bara framåt.

wpid-20140923_070300.jpg

Jag fick en slags aktivitetsmätare av min kära sambo i födelsedagspresent. Hur skoj som helst! Den mäter lite allt möjligt men främst hur många steg jag tar dagligen. Målet för varje dag är de rekommenderade 10 000 stegen och ja, det är ett bra incitament att hela tiden se hur många steg man når. Sååå..ja, vi har promenerat en hel del sen i fredags 😛 Hittills har vi nått över 10 000 steg varje dag, och då räknar jag inte med den övriga träning jag gör. Ger mig själv en liten klapp på axeln..och ja, min bättre hälft ska väl också ha sin klapp då han hela tiden blir meddragen på mina extra promenader 🙂

wpid-20140921_182039.jpg

wpid-20140921_182051.jpg

Det blir vanligare och vanligare med dessa armband som mäter saker åt oss (såg flera som bar liknande när vi var på Liseberg i lördags). Det jag har heter ”FitBit” och jag är nöjd med det den ger mig. Att få se svart på vitt hur aktiv man är grymt bra, och jag skulle vilja rekommendera denna för alla..hur många steg går du varje dag?

En massa strunt.

Träningen inför OPTathlon fortskrider. Det är en salig blandning av moment som ska tränas och förberedas. Det är morgonpass, dubbelpass, mjölksyra, tunga lyft, löpning osv osv som ska in i kalendern och vardagen. Några superresultat finns inte att redovisa, men ja, jag tror att det går åt rätt håll.

Långdistansen som jag valde att fokusera på i somras har satt sina spår. Mjölksyrapassen går långsammare, och jag är lite orolig inför row repeat testet under OPTathlon. Trycket i kroppen vill inte infinna sig, och det går långsamt när jag sitter på den där rodden. Jag lyfter inte speciellt tungt, och det tar sin lilla tid att bygga upp styrkan igen. Löpningen är väl det enda jag har som kan generera ett bättre resultat i år, men samtidigt, jag är tränad för att springa långt och långsamt, inte kort och snabbt. Och där ger mitt eget huvud en hel del motstånd också..

Nä. Jag kan nog inte påstå att jag är helt på topp idag. Klockan hann inte ens bli åtta innan jag hade skickat mitt första arga mail på jobbet (eller argt? Snarare rakt och ärligt skulle jag kalla det). Jag har varken mellanmål eller lunch med mig idag. Middagen igår blev kanelbulle efter en kväll i bakningens tecken. I huvudet snurrar helt fel tankar och ord.

Som tur var så var dagens första ord från mitt hjärta ”vad fin du är”. Sånt värmer hjärtat när huvudet bara pratar strunt.

Ganska så briljant ändå.

Igår kom jag på en briljant idé. Jag tyckte det just då iallafall. Idén var att istället för att krångla in cykeln i Rs bil, ta med den hela vägen till Tumbo och hem igen så lät jag den stå kvar på jobbet över natten för att sen springa till jobbet dagen därpå. Jag var jättepepp hela eftermiddagen igår. Imorse började jag fundera över hur korkad jag kunde vara…

Men. Jag fick på mig löparkläderna, skorna samt den överpackade väskan och började trumma på mot jobbet. Och vet ni! Sista biten sprang jag faktiskt och log! Det var inte så himla farligt att springa så här på morgonen ändå, och känslan jag har just nu är ju helt fantastisk. Förhoppningsvis gör jag detta fler gånger (även fast det inte riktigt fungerar ihop med min programmering…) för det var ändå en ganska så briljant idé.

Lite tråkigt denna morgon var dock att min väska åkte upp och min chiapudding ramlade ut. Tyvärr gick även burken sönder så nu har jag ingen ordentlig frukost. Tre morotsbollar är inte jättemättande..men men, jag ska vara glad att jag har dem iallafall. På lunchen får det blir en cykeltur till Willys helt enkelt för att fixa lite mer mellanmål..jag ska ju ändå träna i eftermiddag också.

Hit till jobbet är det förresten strax över 6 km, en perfekt sträcka på morgonen. Jag tar inte någon tid under rundor som dessa, denna löpning gör jag ju mest för att transportera mig samt må bra helt enkelt. Vem behöver då tänka på kilometertider? Nä, nu ska jag fortsätta sväva fram i mitt endorfinmoln…och någon gång sluta eftersvettas 😛

wpid-20140903_074233.jpg

Jo, jag ser ju till och med halvgalen ut…

Utmaning på annat vis.

Igår firades en månads officiellt samboskap. Att vara sambo är fantastiskt men har också sina utmaningar. Den största för vår del skulle jag säga handlar om mat. Både jag och R utmanas på varsitt viss..jag får kompromissa och hitta andra vägar och R får stå ut med att testa massor, för honom, nya smakupplevelser. Och där får vi också lägga till att min fantastiska sambo är extremt, jag menar verkligen extremt, kräsen när det kommer till mat.

Sötpotatis är bara att skippa, kokosmjölk fungerar så länge man inte känner smaken. Ja, ni hör ju…två av de främsta ingredienserna för en mindre van paleoanhängare är i princip bannlysta. Så ja, strikt paleo har jag fått lägga på hyllan ett tag. Det får bli en mix istället av allt möjligt med det främsta målet att äta så rent och bra som möjligt.

Just det har väl inte heller gått så jättebra den senaste tiden..det där med att unna sig saker blir ju så mycket enklare när man är två (jag ogillar att äta onyttigt ensam..man måste ju dra med sig någon i fördärvet). MEN! Nu är det dags att ta ett ordentligt tag i detta igen, och inte bara för min skull utan även för att se om den där vackre mannen där hemma kanske blir en aning piggare av att få i sig bättre mat.

När jag tar tag i något så blir det ofta som en nytändning. I det här fallet så hittar jag nya recept och jag söker efter nya recept. Vågar testa nya saker. Och imorse slog jag på stort och gjorde en helt ny frukost för min del – Mug cake! Fantastiskt alternativ till den där gröten som vi annars äter, lite roligare och lite godare.

Min mug cake innehöll; ½ banan, 1 ägg och 1 dl havregryn. Detta mixades och sen rörde jag ner några krossade valnötter, lite frysta bär och smaksatte med kanel och kokosflingor (nepp, inte jag som är geniet bakom receptet, hittade detta på ICAs hemsida). Till mug caken hade vi sen lite turkisk yoghurt, mer frysta bär och lite äpple. Glömde givetvis att ta kort på denna vackra skapelse..

För min del var det gott och en grymt bra frukost. Fina R var lite skeptisk, men jag tror att det var en frukost som jag får servera igen. Yey!

Jag slog på stort och testade nytt även till frukosten på jobbet. Chiapudding! Jag måste vara en av de sista som testar detta, och ja, jag kommer definitivt äta det igen. Det bästa med chiapuddingen är nog att man kan variera den så otroligt mycket..och den verkar mätta bra. Ikväll ska jag även rulla ihop lite paleobollar – både vanliga samt några nya med morot som huvudingrediens. Spännande! Ska blir intressant att se om jag kan lura i min bättre hälft en eller två bollar..är jag bara tyst med vad de innehåller kanske det går bra 😉

Ett sorts lugn.

Återigen så tar livet plats. Eller nja, det tar inte plats från något annat. Jag lever livet helt enkelt. Och jag njuter som aldrig förr. Det är helt otroligt hur mycket som ryms i det där som man kallar hjärta (fast egentligen är det ju inte just där, i hjärtat, som känslorna finns egentligen..men ni fattar 🙂 ). För varje dag så fylls det än mer och jag kan inte med ord beskriva den lycka jag känner. Att bara se den där mannen som får fjärilarna att verka sockerhöga och alldeles stissiga får mig att le så där fånigt. Så nej, livet tar inte plats..livet bara är.

Jag befinner mig i ett lugn som jag inte har känt på massor av år. Tre dagar passerade nyligen utan träning. Tre dagar självvald vila för att vi spenderade någon dag i Stockholm och i varandras sällskap. För en liten stund kände jag en panik, panik över att missa de regelbundna passen och att kanske ses som lat eller någon som inte satsar fullt ut. Men jag släppte det ganska fort när jag märkte hur bra jag faktiskt mår ändå. Och hallå, det är ju inte precis som att detta sker varje helg 🙂

Idag går jag iallafall runt med en härlig träningsvärk. Inte en såndär som gör jätteont, utan en sån där som känns när man spänner magen lite extra eller kanske behöver använda axlarna lite mer. Gjorde ett flertal tunga lyft igår, jag ska ju ändå bli stor och stark nu..och det var roligt att vara tillbaka vid skivstången ordentligt. Blev lite nedstämd när jag upptäckte hur ”svag” jag är nu..men började fundera under uppvärmningen till det som var gårdagens andra pass. Jag kan inte jämföra mig med den jag var innan AXA eller vad  jag lyfte innan AXA, för det var en annan tid med ett annat fokus. AXA innebar att fokuset blev ett annat under ett antal veckor, och det jag gör nu är en nystart. Jag kan bara se vad jag gör nu, utan jämförelser. Det som gäller är post-AXA och inget annat. Så, jag får nog ta tillbaka det där med svag..jag är nog ganska stark ändå.

Idag ska jag köra ett riktigt CrossFit-pass. De passen förekommer inte så jätteofta i min träning, så det ska bli riktigt roligt. AMRAP 7 min av 3 power clean&jerk, 3 T2B, 6 power clean&jerk, 6 T2B, osv.. Ska blir intressant att se om mina T2B fortfarande sitter. 🙂