Lata dagar.

De lata dagarna fortsätter. Vi solar, badar, sover och tränar. Precis som det ska vara på semestern 🙂

Varmt på dagarna och härligt ljummet på kvällarna. Jag trivs bra men längtar hem också..men det gäller att passa på att njuta så mycket som möjligt.

Startade denna dag med en löptur. Varför kan jag inte ha samma känsla innan löpningen som efter? Tvär och bitter innan, ville verkligen inte springa..kommer iväg och NJUTER av varje steg. Fem lätta kilometer blev det och det är så härligt att känna hur pass lätt det faktiskt är att springa just nu.. Så varför ska det vara så svårt att komma upp? 🙂

Resten av dagen spenderas nu på stranden. Snart är jag den där brända pepparkakan 😉

image

image

image

image

Advertisements

Bara vara.

Semestern har börjat. Och den innebär strålande sol och blått vackert hav. En vecka i Turkiet närmare bestämt. 

Dag 2 än så länge. Och jaa..mitt mål att se ut som en bränd pepparkaka när jag åker hem ser ut att bli uppfyllt. Vi har det bra. Nähä. Bada lite till kanske?

image

image

image

image

Sol. Bad. Mat. Löpning tidigt på morgonen. Egna crossfitpass på det lilla gymmet. Bikinilinjer. Lugn och ro. Det är vad min vecka kommer bestå av. Kort och gott 🙂

Saknar Dig.

Som i en karusell.

Uppdateringen har verkligen varit bristfällig. Jag har låtit livet ta plats istället. Och därutöver spenderat två dagar i en karusell även fast jag har både suttit och legat helt stilla. Vad pratar jag om egentligen? Jooo..vätskebrist antagligen, eller ett bakslag från den stressiga period jag nyligen lämnat. Att vakna och känna att allt bara går runt är inte något skoj kan jag meddela. Inte illamåendet heller. Detta om något bör göra att jag tar tag i drickandet av vatten, för jag vill inte vara med om en till sån morgon eller dag.

Första dagen med yrsel var i söndags, och ja, helt konstigt kanske det inte var med tanke på lördagens bravader. Hade för första gången ett dubbelpass i distans. Först ut på morgonen var 12,5 km rodd. Vaddå kramp?! Sista 2 km satt jag och vred och vände på mig i förhoppning att hitta något sätt att töja ut min stackars bakdel på. Efter detta var det bara hem för att äta och försöka få i sig lite vatten. Några timmar senare stod jag på startlinjen till Å-loppet. En tävling som var min träning och dagens andra pass. Hade inga andra planer eller förhoppningar än att bara få loppet och träningen gjord. När starten gick så rusade jag givetvis iväg tillsammans med alla andra och blev sååå arg på mig själv att jag inte tog det lugnt. Saktade jag ner steget? Nepp. Givetvis fortsatte jag trampa på och jag var helt säker på att väggen skulle komma.. Men. Det gick faktiskt bra. Första 5 km var några av de mest avslappnade jag sprungit och andra 5 km krigade jag bara på. Det hjälper ju att det står publik överallt, man vill inte riktigt slå av på takten. Detta gjorde att jag för första gången i mitt liv klarade att springa milen under en timme. Den glädjen alltså! Å-loppet sprang jag annars på 1 h och 3 min. Nöjd som sjutton. Och så där härligt trött 🙂

wpid-20140614_160145.jpeg

Träningen går verkligen framåt. Även styrkan. Jag är mitt uppe i en fas med maratonfokus, men styrkan finns fortfarande igår. Igår körde jag treor i marklyft på 100 kg. Det var lätt! Samma med power clean + jerk (EMOM i 10 min) där jag felfritt fixade 65 kg om och om igen. Kontinuitet är grejen kan man säga 🙂

Idag är sista dagen innan semestern börjar. Och vilken semester det ser ut att bli. Livet är bra nu!

Ett stycke glädje.

Ibland är det än mer viktigt att stanna upp, ta ett steg tillbaka och betrakta och känna på det som kallas “nu”. För det är då den där känslan som enklast kan beskrivas som “levande” infinner sig.

Den där känslan man känner när man trycker ner gaspedalen och höjer musiken i bilen. När man susar fram på motorvägen och beskådar en helt fantastisk solnedgång.

Den där känslan som infinner sig när man får sina vader torterade (man kan inte kalla det massage!) av en kär vän som skrattar gott åt ens dämpade svordomar. Samma känsla man känner när en annan vän hör av sig bara för att kolla att man mår bra.

Och vi ska inte ens tala om känslan som Du framkallar. Den om någon gör att man känner sig levande. Sådär levande att man inte vill göra annat än bara stanna tiden, ta ett steg tillbaka och bara känna. Den där känslan som gör att man ler lite fånigt och bara är glad hela tiden.

Det här som kallas “nu” kan vara riktigt bra ibland. Riktigt riktigt bra.

Och ja. Träningen gick också bra idag 🙂 Jag är ganska glad just nu. Så ni vet 🙂

image

En aning svettigt.

Om du vill svettas floder så ska du köra det pass jag hade igår! Hade turen och fick med mig fina Stina. Vi både rodde och gjorde burpees synkroniserat i flera varv..måste ha sett ganska så roligt ut om man betraktade oss.

Gårdagens pass var då 10 varv av 300 m rodd och 9 burpees. 3 km rodd och 90 burpees allt som allt vill säga. Pass som dessa passar mig ofta då längre pass där man ska hitta ett bra tempo är lite av min grej. Men jag har nu också kommit fram till att detta är min största svaghet. Jag har sååå svårt att kliva ur komfortzonen och väljer hela tiden det där tempot som är ”lagom”. Varför kan jag inte låta det göra lite ont? Varför kan jag inte ta i liiiite lite extra? Kanske är det avsaknaden att ha någon att jaga ordenligt som spelar in? Kör ju större delen av min träning ensam..

wpid-20140611_182122.jpg

wpid-20140611_182105.jpg

Idag vila.

Skam den som ger sig.

Igår lyckades jag! Jag vann mot bussen! 🙂

Ingen dålig hastighet man kom upp i med cykeln igår, benen bara gick. Ett stort leende spred sig över ansiktet när jag hittade rätt i drag och tryck, när man liksom känner att man verkligen jobbar och jobbar rätt. Svettades floder när jag väl kom hem, men vad gjorde det när endorfinerna rusade genom kroppen. Det är häftigt vad man kan få kroppen till att göra ibland. Lite synd att jag inte klockade mig, för jag tror att jag fick en ny rekordtid hem från jobbet igår..PB är ju alltid PB! 🙂

Hann slänga i mig en banan och sen var det ut på cykeln igen. 45 min distans. Blev en tur ut mot Skogstorp och hem igen, sammanlagt fick jag ihop 18,3 km. Ganska så bra tempo ute på landsvägen, men givetvis går det långsammare så snart man är inne i stan igen. Helt klart nöjd med turen iallafall.

Idag väntar ett jobbigare pass. 10 varv av 300 m rodd och 9 burpees..flåsigt värre! Det kommer vara ett sånt där pass där pulsen hela tiden är hög och det aldrig finns någon riktig tid till att vila (för man vill ju bli klar så snabbt som möjligt!). Men det blir nog ett ganska roligt pass ändå, att bryta av roddintervallerna med annat gör att det inte blir lika enformigt.

Just nu leker livet. Jag är glad. Jag bara ler. Snart semester. Sommaren verkar vara här. Hela kvällen igår spenderades i Sundbyholm. En fantastisk kväll helt enkelt..och jag ser fram emot många likadana resten av sommaren. Det går bra nu. 🙂

 

En helg i Sälen.

Jag vill ha helg igen! Helst skulle jag fortfarande vilja vara kvar i Sälen. Spenderade heeeela helgen i Sälen. Vi har vandrat. Jag har sprungit (både topptur och intervaller). O ch givetvis har jag gjort allt det där andra man gör en perfekt helg i Sälen – bastat, ätit, sovit och läst massor. Det är som att man trycker på en stor pausknapp så snart bilen rullar in på parkeringen vid stugan. Allt annat slutar existera och man bara är. Som jag älskar det.

Fredagen bjöd på 3 h vandring med föräldrarna. Kungsleden till att börja med. Galet vackert ute och riktigt varmt när solen låg på. Det gäller att hela tiden har koll på vart man sätter fötterna då det fortfarande är riktigt blött ute på fjället.

wpid-20140606_130414.jpg

wpid-20140606_141941.jpg

wpid-20140606_133915.jpg

wpid-20140606_124212.jpg

Väl hemma blev det snabb middag och sen intervallöpning. Längesen jag sprang rena intervaller. För att undvika för mycket slitage så gör jag annars alla mina intervaller på roddmaskinen. Det var riktigt roligt att springa intervaller (så här efteråt i alla fall..under tiden var det bara jobbigt :P).

När jag vaknade på lördagen mådde jag inte bra alls. Förkylning blandat med allergi. Försökte dricka massor och ta det lungt..och så vid kl 14 kom jag äntligen iväg på min långlöpning. 20 km låg framför mig. Första 5 km var som att springa i en bastu. Tryckande värme, sån där som är precis innan det åskar. Asfalt fram till Högfjället och bara uppför. Men, det gick faktiskt bra ändå. Svängde ner mot fjället och började sen springa mot Hemfjällsstugan (mitt vanliga gamla spår ja..). Och som jag sprang! Blev så lycklig över att känna hur enkelt det var att springa uppför. Där jag tidigare knappt orkat ta ett steg flög jag nästan fram nu. Underbart! (Okej, flög är en definitionsfråga..). När jag kom lite högre upp började terrängen bli svårare och tempot sänktes en aning, stenar, bäckar och lera, samt snö forcerades med stor koncentration. Härligt svalt var det där uppe på toppen också.. Upplevde aldrig någon energidipp under turen, och det var endast de sista 3-4 km som var jobbiga..men då var jag ju också ute på asfalt igen. Jag är så nöjd med denna tur!

wpid-20140607_145853.jpg

wpid-20140607_145859.jpg

wpid-20140607_165710.jpg