En lite längre onsdag.

Precis hemkommen från boxen. Onsdagar är egentligen min lediga dag men jag hoppade in och tog ett pass nu på kvällen. Såå..kvällen blev lite längre än planerat. Det som blir lidande är givetvis maten, men jag orkar verkligen inte ställa mig och laga mat vid den här tiden. Aja. Så blir det ibland.

Jag brukar ju även i vanliga fall vara på boxen på onsdagar, jag har ju min egen träning att ta hand om då och så även idag. Nedan bild kanske ger ett hum om vad jag har lekt med idag…

Vikter

..marklyft såklart! Underbara roliga marklyft. Och givetvis att man måste testa att lassa på med vikt på stången nu när man äntligen får göra lite marklyft. Något nytt PB blev det inte, om man inte räknar 140 kg (150 kg är mitt max) x 2 i snabb följd. Helt ok lyft, tappar bröstryggen en aning bara. Något att jobba med helt klart. Lite pullups har jag gjort idag också. Och Clean&jerk. Det sistnämnda utan lyftarskor och det gick hur bra som helst. Jag kan inte ha lyftarskor på mig när jag gör pullups, så det var bara att acceptera läget.

Nä. Nu är jag trött. Redan torsdag imorgon. Då är det snart fredag och Göteborg. Som jag längtar. 

Advertisements

Magi.

Lämnade jobbet efter 16. Den där pigga känslan som funnits tidigare var som bortblåst. Nu frös jag mest. I bilen satt jag och svor över att jag glömt vantarna hemma, det skulle bli kallt detta. Hög värme i bilen och jag frös ändå. Framme. Ut i kylan och av med jackan. Och sen var det bara att börja. Springa. Och helt plötsligt fanns inga negativa tankar kvar. Löpsteget kändes helt otroligt bra, lätt och kraftfullt. Efter 500 m är jag inne i skogen. Mörker. Flera av lamporna i spåret är trasiga och det gäller att sätta ner fötterna försiktigt. Håret i sin tofs slår rytmiskt från sida till sida. Jag hittar mitt tempo och sen infaller sig den där känslan då allt bara rullar på. Km efter km. Ånga kommer ur munnen och jag ler då och då. Det må vara mörkt runt mig men det är ändå där i skogen jag känner mig lugn och harmonisk. Det finns inget annat att göra än sätta den ena foten framför den andra.  Sista km börjar låren bli så där härligt stumma. Allt för snart slår klockans gps över till 10 km. Slut på det roliga för den här gången.

Dagen efter hungrig som bara den. Lite trött i benen. Men oj vad jag längtar till nästa vända i spåret. Det är roligt att svettas på boxen. Att lyfta vikter och känna mjölksyran spruta tillhör mina favorit saker. Men, det är något magiskt med dessa långpass i en mörk och kall skog…

Ren magi.

Måndag.

Igår plockade vi in en del av riggen på YesBox. Vi börjar bli duktiga på att både montera upp den och ner den. Det blev riktigt bra när den väl var på plats.  Tråkigt att vi fick ta till denna lösning dock, men de fasta räckena blev för dyra för oss i dagsläget. Men, en dag så ska de nog vara på plats.  Tack alla fina som hjälpte till igår,  vi hade inte klarat det utan er!

image

image

Efter att riggen var på plats så väntade träning. Open 13.1 stod på min programmering. Räckte det inte med att göra den en gång? 😉 Äsch, så farligt var det inte..men den var jobbigare än vad jag mindes (är det inte alltid så?). Positivt dock att burpees inte är så ångestframkallande längre, det är bara att göra dem helt enkelt. Greppet var nog det som tog mest stryk igår. Kom lika långt denna gång som senast. I mina ögon är det ett framsteg i och med att detta var träning och förra gången var det tävling med både domare och publik. På tävling gör man alltid lite extra så resultatet skulle nog ha blivit annorlunda om det hade varit tävling igen (eller så försöker jag bara intala mig det).

Ikväll ska jag ut och springa.  10 km. Yey! Och jag är ledig från boxen ikväll, kommer inte ihåg senast jag hade en ledig måndag..eller ja, ledig och ledig, programmering och bokföring ska fixas.

Helgen har bjudit på många tankar. Livet. Känslor. Är det här allt? Någon sorts förändring behövs, men hur förändrar man något när man inte vet vilken förändring man vill åt? Rädsla finns där också. Rädsla för att fasaden ska genomskådas och det där som så otroligt mycket behövs ska försvinna. Livet är komplext helt enkelt. Jaha. På fredag rullar bilen mot Göteborg. Det ser jag verkligen fram emot.  Ett avbrott i vardagen och något som kanske får detta hjul att stanna för en stund iallafall.

En vinst. En stor vinst.

Idag vågade jag. Jag utmanade mig, jag vågade och jag segrade. 

Idag har jag ställt mig på den där vågen. Utan att bryta ihop. En stor vinst!

Det här är första gången på två år som jag har vågat se efter vad jag själv väger. För två år sen tappade jag greppet rejält. Jag vägde mig dagligen och åt i princip inget alls. Att somna hungrig var det bästa som fanns och jag fick dåligt samvete om jag åt en banan då och då. En dag kom Emma hem till mig och tog vågen under armen och gick. Och det är för typ två år sen.

Vad är det som har varit så jobbigt? Vad är det med de där siffrorna som gör att jag har fått panik så fort vikt har kommit på tal? Som har gjort att jag totalvägrar att sitta i någons knä eller vägrar att bli buren? De där siffrorna säger egentligen inget alls om mig, eller ja, de säger väl att jag är en muskulös liten knubbis, men så mycket mer säger dem inte. Idag förstod jag det. Idag äntligen.

Hur har jag kommit hit då, hur har jag lärt mig att förstå? Jag vet egentligen inte. I somras vågade jag ju kasta tröjan på boxen. Det har nog gjort mycket, för det är ingen som har sett annorlunda på mig för det. Att Simon jämnt och ständigt ska göra det jag avskyr mest, dvs, lyfta upp mig och vandra runt med mig på axeln (jupp, det är så coachen behandlas på YesBox..) har nog också gjort sitt..han lever ju fortfarande och ligger inte som en platt fläck på golvet  🙂 Men framförallt handlar nog mycket om de fantastiska människor som jag har runt mig, som gång på gång påminner mig om att jag har ett värde i den jag är. Att jag är Camilla, och att allt det där runt omkring inte definierar mig. Det har nog gjort mycket, eller snarare allt. Folk tror ju faktiskt på mig, så då bör ju jag också göra det.

Jag hoppas och önskar att du aldrig hamnar där jag hamnade. Det är inte värt att börja mixtra med maten. Mat är gott. Mat behöver vi för att leva, bli starkare och orka mer. Vad var och en ska äta är upp till var och en – men snälla, hoppa inte över den där frukosten eller middagen, det är så lätt att hoppa nästa mål igen då. Livet är för kort för att ha dåligt samvete för att vi gör något som krävs för att hålla oss levande – lägg energin på roligare saker istället!

Nu ska jag snart sova, och jag tänker fasiken somna med ett leende på läpparna för jag har tagit ett stort kliv på min väg mot ett mer hälsosamt och friskare liv. Tack alla som på var och en på sitt vis har hjälpt mig till där jag är idag, vad hade jag varit utan er? 

pullup

En tisdag.

Ännu en kväll på boxen avklarad. 17-21 igår och 17-21 idag. Av någon konstig anledning är jag helt slut i fötterna..jag gör ju inte så mycket annat än leder pass ju. Kvällen började med ett vanligt pass. Härlig stämning och otroligt fina insatser från våra fina atleter.  En hel del wallballs,  ryck och burpees blev det idag. Ganska så svettigt verkade det vara också 🙂

Efter det vanliga passet var det introkurs. Pressar och alla möjliga varianter av clean. Alltid lika roligt att få se den fantastiska utveckling som uppstår under dessa två timmar. Man bli så glad 🙂 Att införa introkurser på YesBox var bra, man lär känna alla nya på ett bra sätt och givetvis märks det en förbättring i teknik och kvalitet på de övriga passen när grunden redan finns. Alla är vi nya en gång och några experter blir vi väl aldrig? Men det är väl det som är en del av utmaningen? 🙂

image

Jag har i vanlig ordning vilat idag (om man räknar bort en eller två power cleans och några försök till HSPU..har man inte värmt upp så räknas det väl inte?) Imorgon kör jag igång en ny cykel. Spännande. Ser redan fram emot måndagens pass..10 km löpning 🙂 Eller ja, jag ser fram emot alla pass. Det är häftigt hur känslan kring träningen hela tiden växer. Det är häftigt att känna hur mycket man faktiskt gillar det man gör. Att träna är inget måste, det är bara en del av mig, en naturlig del. Som sagt, häftigt. (Ber om ursäkt för mina mindre genomtänkta tankar..jag är lite för trött för att kunna formulera allt bra just nu…).

Synd att resten av livet inte kan vara lika lätt som träningen. Återigen har jag känslan av att jag inte räcker till. Hur mycket jag än försöker så når jag inte hela vägen fram. Att-göra-listan blir bara längre (även fast saker hela tiden checkas av). Vänner hamnar i skymundan och får inte det fokus de förtjänar. Familjen är snäll och förstår och accepterar den lilla tid de får. Jag gör allt jag kan och ändå gör jag knappt hälften av det jag vill. Och, jag känner mig värdelös när det blir så. Det är jobbigt att en hand som räcks ut till hjälp kan kännas som ett slag i magen. Den där handen bekräftar ju det jag innerst inne vet..att jag inte räcker till och är värdelös.

God natt!

Långsamt. Men framåt.

Tränade i fredags. Rodd följt av löpning. Underbart pass även fast det är lite långtråkigt att sitta på roddmaskinen i 30 min och att det senare öste ner när jag sprang. Rodden var kontrollerad och jag kom långt för att ha rott i Z1-tempo. Löpningen har verkligen förbättrats under dessa veckor där jag har haft mer fokus på längre pass. Löpsteget känns lättare och jag känner mig inte tung längre, utan flyter mer fram. Det känns som om jag kan springa hur länge som helst och det är en uppskattad känsla. Av någon konstig anledning så älskar jag verkligen att springa under hösten och vintern, det får gärna vara hemskt väder och mörkt ute..det passar mig lite.

Efter träningen i fredags blev det promenad hem till Emms. Middag, efterrätt och bebismys. Och därmellan hann vi också planera framtiden lite. Förändringar är på G. Lite skrämmande, men samtidigt känns det positivt. Förändring, som jag i vanliga fall avskyr, kan ibland vara det enda rätta och precis det man behöver. Får se hur detta blir – det är bära eller brista som gäller, här gör vi inget halvdant.

Lördagen blev lugn. Eller lugn och lugn. Jag var förbannad större delen av dagen. När man jobbar så hårt med något och lägger så mycket hjärta i något så tar det så extremt djupt och hårt när man får negativitet mot sig. Och då jag är en sann känslomänniska tar jag mycket personligt. Hur mycket orkar man är en fråga som ofta dyker upp? Och om man orkar är det då värt det? Än så länge är det värt allt och lite till..men, det är en fin linje. Snälla. Ha det i åtanke. 

Då all energi i lördags gick till att vara arg och frustrerad “glömde” jag bort att äta. Inte bra. Rejält energiunderskott hela helgen och det visar också hur mycket jag fortfarande har att kämpa med. Som tur var så var det någon som tillslut tvingade i mig lite protein och en banan..man får omge sig med vettiga människor helt enkelt. Det där energiunderskottet kände jag nog av vid dagens träning. Det var segt att komma igång och kanske att det hade gått som jag ville om jag hade ätit och laddat ordentligt. Jag vet ju allt det där..men ändå så faller det så lätt i glömska.

Dagens pass bestod av tre olika maxförsök. Snatch, OHS och back squat. Ett PB och två tangeringar av tidigare PB. De flesta som läser denna blogg vet nog hur mina tankar går. En dag ska jag låta mig vara nöjd över resultat som dessa, för det jag har gjort är faktiskt bra. (Se Marcus, jag lyssnar på dig..:)). Jaha. Hur gick det då? 50 kg i squat snatch. Det vill sig verkligen inte med tyngre. Jag testade 52 kg och det som fattas är stabiliteten under stången. Snart så.. OHS klarade jag 72 kg. Nytt PB. Satte nästan 75 kg. Nästan. Back squat klarade jag återigen 100 kg. Stor skillnad sen förra gången. 105 kg var på håret, nästa gång klarar jag nog den vikten också. Det går framåt. Långsamt. Men framåt. Och det är väl det viktigaste?

God natt alla fina! Kom ihåg att vara snälla mot varandra. Den där som verkar så stor och stark är ibland liten och svag. Det yttre visar sällan hela sanningen nämligen. .

En aningen ostabilt.

Igår pressade jag tungt som sagt. Split jerks. Mitt mål var att fixa nytt PB (som det alltid är…). Det blev inget nytt PB, jag upprepade bara det jag har. Inget snyggt lyft överhuvudtaget men vikten kom upp. Mina armbågar faller fortfarande ner när det kommer till tyngre vikter och jag sjunker inte ner tillräckligt mycket under stången vilket resulterar i en onaturlig rörelse för ryggen i botten. Stabilt var det ju inte heller igår, men som sagt, vikten kom upp.

Split jerk 90 kg 20131114 from Camilla Autio on Vimeo.

Jag testade två lyft på 95 kg efter detta men det ville sig inte helt. Bittert. Som tur var så väntade power clean efter dessa lyft. Två vågor med 3-2-1 där varje set blir tyngre och andra vågen skulle vara aningen tyngre än första. Och ja, där kom sen mitt PB för dagen – 75 kg i power clean fixat. Yey! Jag har jagat de där 75 kg ett tag nu. Sååå..nu siktar vi vidare mot 80 kg. 🙂

Ikväll ska jag ro och springa igen. 30 min rodd och 30 min löpning. Samma som för fem veckor sen (vad hände med dessa fem veckor?!). Efter träningen blir det fredagsmys hos Emma och Milian. Planera framtiden och se hur vi kan få ihop vardagen i vår. Blir nog en bra fredag detta.