Kan inte vara tyst längre.

Alltså. Jag har nog för mycket jag vill säga, tycka och fundera över. Så jag tror vi testar detta med att blogga lite igen.

Som jag ångrar att jag inte har gjort det de senaste 8 månaderna, bloggat alltså! Jag hade så gärna haft hela min graviditet nedskriven, liksom kunna gå tillbaka och minnas både det härliga och det jobbiga..för oj, vad lätt man glömmer allt som händer när nästa nya grej kommer! Som det ser ut nu så är det cirka 6 veckor kvar till underverket kommer, jag ser helst att det bara blir 4 veckor till med kanonkula till mage..men misstänker samtidigt att det kommer bli 8 veckor.

Hur är det då att vara gravid i min värld? Jaaaaa…de första 6-7 veckorna (vi var i vecka 6 när stickan visade positivt) var jag konstant bakis, utan att ha druckit alkohol innan vill säga..Trött, illamående, levde i min egna lilla värld och kunde absolut inte förstå hur någon kvinna ville gå igenom detta mer än en gång. Men sen släppte det och jag mådde hur bra som helst, väntade och väntade på att den där magen skulle växa och längtade efter första sparken. Allt var frid och fröjd och det var bara att träna på och leva som vanligt. Men sen slog den till – foglossningen. Och helt plötsligt fick jag börja begränsa mig till vad min kropp klarade av att göra istället för att göra exakt det jag ville göra..Men men, i samma veva som foglossningarna började spöka så började vår lillfis visa att hon existerar med en spark då och då. Speciellt när jag låg ner sparkades det hej vilt och jag kunde lätt spendera en hel kväll i soffan med att bara titta på magen som rörde sig. Otroligt mysigt.

Nu har vi kommit fram till vecka 34 och visa dagar är det hela havet stormar i magen, och ibland är det lugnare. Varje lugn dag är hemsk då man hela tiden tänker värsta tänkbara, men hon därinne känner nog på sig när hon skrämmer upp sin mamma lite för mycket och skickar då iväg en ordentlig spark eller vickar lite extra på rumpan (roligast verkar dock vara att pressa huvudet mot kissblåsan..).  Jag har även fått testa på nästa “roliga” grej med att vara gravid – karpaltunnelsyndrom. Yeah på den! Och jag är så otålig så..kan hon inte bara komma nu?!

Se där, jag fick ju iallafall en liten sammanfattning gällande denna graviditet – nu ska jag bara hålla i det.

Som man kanske förstår av ovan så blir det vääääääldigt lite träning just nu. Cykla kan jag göra, så det gör jag till och från (men av någon anledning tycker han där hemma att man inte ska cykla fram och tillbaka till jobbet som nästan höggravid..så jag får nöja mig med små korta turer..). Promenad fungerar i cirka 20 min..och då i ett tempo som är långsammare än snigelns (hemma går jag under smeknamnet “Flash Gordon”). Jag längtar verkligen till att kunna träna igen! Och, jag ser faktiskt fram emot att få börja om lite med träningen..känna det där som man inte känt på många år, och liksom få en nytändning. Det ska bli spännande på sätt och vis. Och det är också en resa som jag hoppas kunna dokumentera. Kan vara roligt att jämföra träningen som var innan lillfisen och träningen som blir efter lillfisen. Det som väntar är ju helt enkelt ett helt nytt liv med helt nya förutsättningar, till och med jag som är ett kontrollfreak ser fram emot den framtiden…

Så. Ja, då var bloggen öppen igen 🙂  

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s