Tankar från en parkbänk.

Stor och stark är inte längre prio nummer ett. Glad och lycklig har tagit över första platsen. Mindre krav och mindre kontroll är det som gäller för att jag ska nå mina mål. För vad är mina mål? Egentligen är ju målet att vara just glad och lycklig (och okej, jag vill ju vara stark samtidigt också ;)). Men allt det där andra som jag vill, alltså vara stark, snabb, estetiskt tilltalande etc kommer automatiskt om jag även är glad, lycklig och nöjd. På alla fronter!

Vad gör ett missat träningspass? Eller ett träningspass som kortas av? Vad gör det om jag äter den där godsaken någon dag i veckan? Eller äter ute med min fina sambo? Nada. Det kallas att leva. Och det är vad jag ska göra.

Det låter så lätt, så lätt. Men det är så svårt. Jag kommer antagligen få kämpa en hel del, men det är det nog värt. Det handlar ju ändå om att göra det jag vill. Bara det.

I måndags gjorde jag något jag ville och har velat länge. Jag sprang i skogen tillsammans med andra löpentusiaster. Jag var med på mitt första löppass med Eskilstuna Trailklubb. Fantastiskt skoj! Och så underbart att få vara del av en grupp igen. Uppvämning, intervaller i Vilstabacken (alltså, jag blir inte av med de där backarna!) och sen några kilometer obanat i pannlampans sken. Att en timme kan gå så fort?!

Ikväll hoppar jag tillbaka in i vanliga programmeringen igen. Och det är precis så det ska vara. Leka loss och träna för att det är roligt och för att jag vill, inte för att jag måste eller känner mig lat och oseriös. Detta kommer vara min väg tillbaka till att längta efter varje träningspass, oavsett vad det innehåller. Men framförallt min väg till att för en gångs skull känna mig nöjd – på riktigt!

Ett skutt framåt.

Igår fick jag till ett sånt där träningspass som verkligen behövdes. Ett träningspass som gick bra. Senaste veckorna har orden mot mig själv varit hårda. Jag har inte skrivit ut tankarna här, men min fina stackars sambo har fått höra allt. Allt mitt ältande. Mina elaka ord till mig själv. Min bristande tro på mig själv. Så det var så otroligt skönt att igår få se och känna att jag faktiskt tar steg framåt hela tiden egentligen.

Precis innan fokuset ändrades i min träning och gick från styrka till långdistans så genomfördes en hel massa tester – jag tror vi testade allt som gick att testa. Givetvis är de siffrorna en måttstock till hur jag vill prestera idag. Fram till igår har jag lyft betydligt mindre än vad jag gjorde vid testtillfället. Det är svårt att ta även fast man vet varför. Men igår! Igår åkte 90 kg upp i frontböj, och det var med en betydligt bättre form än när jag tog 91 kg som är mitt max. Ren och skär glädje på den!

Jag behövde det där lyftet. Så enkelt är det.

Jag behöver också lite mål och mening med min träning. Blir svårt att motivera sig annars. Förhoppningsvis bringar helgens kommande pratstund med coach Martin lite klarhet i vad som väntar i framtiden.

Han, jag och en skog.

15 km promenad i terräng. Vilket lördgasnöje! Jag packade väskan med äggmacka, kvarg, saft och lite godis. Fixade fram en underställströja till min vackra sambo och drog sen med honom till Vilsta och etappstarten för Sörmlandsleden.

Ett antal timmar senare hoppade vi på bussen i Hållsta, trötta men nöjda efter en fantastisk dag ute i friska luften. Bara han och jag. Livet är härligt!

image

image

image

image

image

image

image

Ett avbrott mitt i veckan.

Jag postade ju den där listan med saker jag önskade göra under hösten för ett tag sen. En av punkterna var att samla vännerna och spela spel. Den kan jag nog bocka av nu. Visst, vi var inte så många igår (Rs syster kom förbi och hälsade på) men det är ju inte antalet som räknas..Jag tog min supersnabba cykel ner till stan efter jobbet och införskaffade ett sprillans nytt Monopol (man måste ha Monopol hemma!) och sen spelade vi heeeela kvällen.

Riktigt mysigt och ett välbehövligt avbrott från de vanliga vardagsrutinerna. Att jag sen förlorade stort och gick i konkurs hör väl till (jag lät Robban vinna…). Får se om vi kanske kan få till fler av dessa kvällar, om någon mer är sugen på att leka med lite pengar och gator så hör bara av er! 🙂

Det känns lite som om det är en ständig kamp att slå sig fri från de där rutinerna man så fint skapar för sig själv. Jobb, laga mat, träna, sova. Det är så enkelt att följa detta mönster hela tiden, så enkelt att man tillslut glömmer det absolut viktigaste..att leva. Nej, hädanefter ska jag verkligen försöka att tillåta mig själv att vara mer fri, våga följa känslan mer. Men! Inte för ofta, det är ju avbrotten jag vill åt, inte skaffa mig en ny rutin.

 

Livstecken

Känns som att jag inte har haft så mycket nytt att skriva på senaste tiden. Jag tror att det främst beror på att jag har flyttat mitt bollplank till en fysisk person istället för att skriva ner alla tankar och kasta dem ut i världen. Mitt fina hjärta finns där vid min sida hela tiden, och behovet av att synas och höras har minskat något drastiskt då jag känner att jag har hittat min plats i vardagen och har hittat någon som finns där hela tiden. Livet, tankarna och känslorna befinner sig fortfarande i en bergochdalbana och kommer nog alltid göra, men den stora skillnaden nu är att jag är lycklig, verkligen lycklig, och tack vare det har jag hittat ett lugn.

Men, bloggen fyller ju ett annat syfte också än att vara min skärm mot resten av världen. Det är min chans till att inspirera, göra min röst hörd och även en plats där jag kan samla mina minnen. Så ja, nu får jag allt ta mig i kragen och börja skriva igen. Och ta bilder. Minnas helt enkelt! 🙂

Det händer ju faktiskt lite här i höstmörkret. Ett mörker som jag älskar så btw! Glädjen jag känner på morgnarna när jag får sätta på lyset på cykeln är speciell, och som jag längtar efter de där minusgraderna. I helgen blev det en tur till Trollhättan för ett-års-kalas. Den där guldklimpen växer alldeles för snabbt! Underbar helg som spenderades med några av de bästa i livet. Kommande helg ska spenderas i skogen. Sen väntar Uppsala om ett par veckor. Och ja, däremellan så tränar jag ju. Och, det går ju hyfsat bra..även fast jag just nu pendlar mellan att vara förkyld och inte vara förkyld. Undrar om kroppen kan ta och bestämma sig för ett läge snart kanske? 🙂

wpid-img-20141012-wa0005.jpg

wpid-20141011_095834.jpg

Torsdag.

Perioden mellan AXA och OPTathlon kändes som en liten mellanperiod där jag inte riktigt hann landa i träningen och dess syfte. Men nu när vi kör igång en ny cykel så känns det lite mer som en nystart. Jag tror jag är lite mer motiverad nu och jag längtar verkligen efter att få köra allt från grunden igen. Och ja, det ska bli skoj att bli stark igen 😛

Känner av sviterna från gårdagens träning bra idag. Dessa utfallssteg alltså! Min rumpa! Älskade träningsvärk. Gårdagens träning bestod av en hel del benträning. Först 1¼ front squat. Vilken fantastisk övning för någon som jag som är så svag i botten och halvvägs upp i ett knäböj. Kände hur varje muskel jobbade. Avslutade träningspasset med 50 m utfallsgång med 30 kg i rack x2, samt lite andra övningar mellan de två 50 meters promenaderna..att gå 50 m med den där stången var jobbigare än väntat kan jag erkänna.

Idag ska överkroppen få sig en omgång. Skoj! 🙂

Har fått till vardagsmotionen bra nu också. Min aktivitetsmätare ger verkligen extra motivation, så nu blir det båda cykel till och från jobbet samt lunchpromenader och ev en promenad på kvällen. Att komma ut på lunchen är guld värt när man sitter framför en dator hela dagarna. Och detta med att cykla är inte heller så illa, speciellt inte nu när solen går upp ungefär samtidigt som jag cyklar och temperaturen börjar krypa neråt. Imorse var en sån där morgon då jag bara log och mådde bra 🙂

wpid-img_20141002_082043.jpg