Lata dagar.

De lata dagarna fortsätter. Vi solar, badar, sover och tränar. Precis som det ska vara på semestern 🙂

Varmt på dagarna och härligt ljummet på kvällarna. Jag trivs bra men längtar hem också..men det gäller att passa på att njuta så mycket som möjligt.

Startade denna dag med en löptur. Varför kan jag inte ha samma känsla innan löpningen som efter? Tvär och bitter innan, ville verkligen inte springa..kommer iväg och NJUTER av varje steg. Fem lätta kilometer blev det och det är så härligt att känna hur pass lätt det faktiskt är att springa just nu.. Så varför ska det vara så svårt att komma upp? 🙂

Resten av dagen spenderas nu på stranden. Snart är jag den där brända pepparkakan 😉

image

image

image

image

Bara vara.

Semestern har börjat. Och den innebär strålande sol och blått vackert hav. En vecka i Turkiet närmare bestämt. 

Dag 2 än så länge. Och jaa..mitt mål att se ut som en bränd pepparkaka när jag åker hem ser ut att bli uppfyllt. Vi har det bra. Nähä. Bada lite till kanske?

image

image

image

image

Sol. Bad. Mat. Löpning tidigt på morgonen. Egna crossfitpass på det lilla gymmet. Bikinilinjer. Lugn och ro. Det är vad min vecka kommer bestå av. Kort och gott 🙂

Saknar Dig.

Helan och halvan på semester – dag 2

Halvan skulle vi kunna döpa om till sjusovaren vid det här laget. Eller så gör hon det med flit då helan är snäll och fixar frukost och allt medans hon så sött sussar vidare 🙂 Skön sovmorgon blev det idag igen ändå och sen fantastisk frukost i strålande sol.

Nya äventyr väntade idag – kanotpaddling och fiske. Flera fiskar fick vi men de flesta slängde vi tillbaka (ingen av oss kan detta med att rensa fisk så något annat alternativ fanns inte riktigt..:-)).

image

image

image

image

Någon direkt träning blev det inte idag…om man inte räknar släpandet av kanot fram och tillbaka till vattnet och paddling i några timmar. Tror nog att det räcker egentligen..:-)

Kvällen avslutades i sann semesteranda med grill, godis och film. Ytterligare en fantastisk dag att lägga till historien 🙂

image

Den där roddmaskinen.

1h rodd idag. Ja, vad ska man säga? Jag är väl glad att det inte var 21 km i alla fall (fast jag måste erkänna att jag är lite sugen på att testa hur lång tid det skulle ta för en annan..). 

Att ro 1h är inte så farligt egentligen, kul är det inte men genomförbart. Att nöta på i ett mindre intensivt tempo är lite min grej och inget jag skräms av. Jag har gjort så pass många långlopp nu så att jag vet hur det är.

Fördelen med en box på markplan är att man kan göra många saker utomhus. Som att ro till exempel. Fast..att sitta i stekande sol och ro kanske inte var min smartaste idé. Värmen var det ingen fara med..men det blev ju så svårt att hålla i roddhandtaget på grund av alla svett! (Inte blev det enklare med tanke på hur mina händer ser ut idag heller..). Nej, nu får det vara nog med klagande! Det gick ju faktiskt bra, och det var skönt att sitta där och bara ro på..12 936 m hann jag på en timme. Helt ok ändå. 🙂

Imorgon väntar vila. Får se hur det blir med den saken…;)

Sov gott!

Image

Lite blod får man stå ut med.

Det blev en längre tur idag. Totalt 13 km. Inte bara löpning men den löpning som blev av räckte och gick grymt bra. Så ofta springer jag inte längre, långt ifrån så ofta och mycket som jag vill, men formen finns ändå där. Kanske inte på samma nivå som när jag klarade fjällmaran, men tillräckligt för att kunna springa så långt jag villl och inte så långt jag klarar.

Jag börjar bli lite sugen på att springa en fjällmara igen..en ny och lite mer krävande fjällmara kommer att gå av stapeln officiellt nästa år. Jag är i princip helt säker på att jag ska springa den. Hoppas bara att det fungerar med övrig träning..på något vis ska det nog lösa sig 🙂

Det var förvånansvärt torrt uppe på fjället idag. Och fint. Riktigt roligt att se hur annorlunda allt ser ut nu på sommaren jämfört med på vintern. Det är knappt att man känner igen sig 🙂

Dagen avslutas nu med ett glas rött, bastu och soffhäng. Underbara semester!

image

image

image

image

image

image

Skavsår, blod och lera hör lite till..

Konstant utveckling. Aldrig nöja sig.

Tre intensiva dagar har nu passerat. Tre helt fantastiska dagar. Så många funderingar som snurrar runt i huvudet, planer för kommande månader och en förväntan om framtiden. Jag längtar efter att få börja använda de verktyg jag har fått lärt mig dessa dagar, att få omvandla allt det teoretiska till praktiskt. Riktigt roligt men framförallt utmanande kommer det att vara. Precis som det ska 🙂

När man lär sig mer så kommer man fram till hur mycket man inte vet och kan. Hur mycket det finns kvar att utforska. Det jag har svårt för är att vara objektiv, att inte helt slukas av det jag har lärt mig och lita på att det är den enda sanningen. Detta är helt klart en sida som jag måste jobba mer med, framförallt om jag vill bli en duktig coach. Det gäller att aldrig stanna, att aldrig sluta lära sig. Man får helt enkelt inte nöja sig.

Just nu sitter jag på tåget på väg hem. Som sällskap har jag lite viktplattor med en sammanlagd vikt om 30 kg..hur tänkte jag egentligen när jag valde att ta tåget hem från Uppsala? Vägen mellan de olika spåren har nog aldrig varit längre än idag..men, jag får se det som aktiv vila helt enkelt 🙂 Och, vad gör man inte för YesBox och våra underbara medlemmar 🙂

Känns lite underligt att det är måndag idag och att en vanlig dag på jobbet väntar imorgon. Huvudet är inte riktigt med på allt och några dagar ledigt skulle helt klart uppskattas just nu. Men, det är bara att återgå till de vanliga rutinerna..

Snart hemma.

20130415-211911.jpg

Pusselbitarna faller på plats.

Vilken helt fantastisk dag det har varit! Jag är som en kunskapstörstande svamp som suger till mig all ny kunskap. Helgens OPT-kurs kunde inte ha börjat bättre. Helt plötsligt känns det som om pusselbitarna faller mer och mer på plats, frågetecken börjar rätas ut. Det finns så mycket att lära, så mycket att jobba med när jag kommer hem igen, men nu är steget taget..

Framtiden ser riktigt ljus ut för YesBox men framförallt för min del också. Desto mer jag lär mig desto mer säker blir jag på att det är det här jag vill göra resten av mitt liv. Jag vill hjälpa andra att må bättre genom bra val och träning, hjälpa andra att spränga gränser, hjälpa andra att ta steget som de inte trodde att de kunde ta. Jag vill inspirera och motivera.

Det är grymt häftigt att lära sig nya saker!

20130413-205816.jpg

Sälen igen.

Som vanligt vid påsk så är jag i Sälen. Open 13.4 körde jag hos CrossFit Sälen igår – tack för att jag fick komma förbi! CrossFit Sälen var en riktigt mysig box 🙂 Jag älskar verkligen sammanhållningen och det varma välkomnandet man möts av hos alla boxar.

Givetvis blir det en hel del längd dessa dagar. 8 km i torsdags, 5 km igår och idag blev det runt 12 km. Vilken skillnad jag känner i åkningen från tidigare, tänk vad mycket extra armstyrka gör 🙂 Och hur häftigt är det inte att bli bättre på det man annars inte tränar så mycket på bara genom att köra CrossFit 😉 Äntligen börjar det bli lätt att staka..och fy sjutton vilken träningsvärk jag börjar få i triceps och bröst tack vare all stakning 🙂

Nästa vintersäsong hoppas jag på att vi kan köra lite längd på YesBox. Kanske är fler än jag som vill utmana sig lite extra och satsa på en bra tid på Vasaloppet? Om inte så är ju ändå längdåkning fantastiskt bra träning…

Hoppas att ni alla har en trevlig påsk!

20130330-172511.jpg

Då och nu..

Idag genomförde jag 13.4. Toes to bar är en övning som jag nyligen klarade av att göra ett par reps av, så jag hade inga större förhoppningar om att klara flera repetitioner. Satsade på att klara varvet med 6 reps..det kändes lagom sett till mina tidigare prestationer på t2b. Men, där underskattade jag tydligen mig själv..lyckades faktisk klara både 3 och 6 t2b och sen även 9! Så, jag lyckades således göra 18 reps t2b idag. Behöver jag säga att jag är nöjd?! Det blev inte så väldigt många reps totalt sett, men en grym prestation för att vara jag.

Det roliga är att jag, som många redan har sett, har kvar videon från förra året då t2b var med. Fantastiskt att kunna se förändringen, tänk vad mycket som kan hända på ett år..(tror aldrig att jag vänjer mig vid att höra min egen röst på video..helt ok att stänga av ljudet 😉 )

Förra året:
<

Open 12.3 from Camilla Autio on Vimeo.

/code>

Idag:

Open 13.4 from Camilla Autio on Vimeo.

Mitt liv. Mina val.

Jag har så länge jag minns brottats med prestationskrav. Precis som så många andra. Att ha krav och mål är bra, men till en viss grad. När kraven blir för höga blir tillvaron inte den bästa. Mina prestationskrav har inneburit att jag har varit hård och elak mot mig själv. Det jag har sagt till mig själv skulle jag aldrig kunna säga till någon annan. Mina krav har gjort att jag på sätt och vis har skadat mig själv.

Som alla vet så programmeras min träning av Martin och CrossFit Uppsala. I början var det lite jobbigt eller ska man kalla det läskigt? Någon annan skulle ju nu se hur man hela tiden presterade. Tänk om man inte levde upp till kraven eller tänk om man gjorde någon besviken? Idag är den känslan borta och mina egna krav börjar hamna på en mer realistisk nivå. Jag har fortfarande krav och mål, men mer hälsosamma krav och mål. Jag har börjat acceptera att jag inte alltid måste prestera på topp, att jag inte alltid måste vara bäst. Jag har börjat förstå vikten av att ha en balans i träning och livet i allmänhet. Jag kan idag tycka att jag är duktig och faktiskt vara nöjd med det jag presterar. Jag förstår att jag ibland inte kan prestera på topp..ingen av oss kan ligga på topp varje dag. Så länge jag gör mitt bästa med de förutsättningar som mitt liv ger mig så räcker det. Det är jag själv som väljer hur jag gör saker och hur jag bemöter allt.

Jag tror att folk runt mig har märkt att jag börjar känna mig mer tillfreds med mig själv, min träning och mina krav. Att det märks att jag mår bra. Därför känns det extra tråkigt när någon väljer att kritisera och ifrågasätta mina val och mitt sätt att leva mitt liv. Genom några mindre väl valda kommentarer raseras det jobb och de framsteg jag har gjort. Helt plötsligt är jag tillbaka där jag var för några månader sen. Hur kan man göra så? Hur kan det vara så viktigt att behöva säga sin åsikt att man inte tänker på att det kan såra och förstöra?

Varför inte bara leva sitt liv och göra sina egna val? Varför kommentera andras? Det finns bara ett liv som man kan påverka och förändra och det är sitt eget. Att ge tips och råd till någon annan är helt okej, ibland vill man ju faktiskt bara hjälpa. Men att kritisera någon annans val…det gör man inte.

Jag hoppas och tror att jag är tillräckligt stark idag för att kunna reparera denna skada. Att jag förstår att ingen annan än jag vet varför jag gör de val jag gör och att det bara är jag som kan avgöra om de är rätt eller fel. Mitt liv. Mina val.

Btw. Fler än jag som försöker undvika trappor idag? Open 13.2 var inte helt snäll mot vaderna 🙂 Precis som det ska vara!