När man vill så mycket..

Det går verkligen upp och ner i träningen, och det beror för min del inte på formen utan för att jag vill så mycket, hoppas så mycket och kanske sätter mål som är lite för orealistiska för stunden.  Man ska ha höga mål, men man måste också ha små delmål..det går inte att sätta ett högt mål för dagen och förvänta sig att man ska fixa det direkt.  Det är just det jag har en förmåga att göra. 

Jag satsar högt, kommer en bit och blir lite bättre men når inte hela vägen fram..detta innebär att jag blir besviken på min prestation fast jag har presterat bättre än tidigare.  I min värld har jag dock inte presterat tillräckligt bra. 

Häromdagen förbättrade jag mitt PB i bänk med ca 10%, en mycket bra förbättring..men jag hade satsat på att klara 2, 5 kg mer och kände mig därmed besviken.  Helt plötsligt hade jag degraderat mitt resultat till något helt värdelöst.  Jag förstör ju bara för mig själv när jag gör så..

Igår satte jag ett nytt PB igen. På 500 m rodd. Nya tiden är 1.39. Jag är helt klart nöjd. Men kanske att jag kan bättre? Se, så här håller jag på hela tiden. Nöjd..men ändå inte.  Visst, det är bra att hela tiden satsa vidare..men ibland måste man tillåta sig att känna sig duktig. Jag har en hel del att jobba med helt enkelt..

Hur duktiga är ni på att stanna upp och faktiskt njuta av hur långt ni redan har kommit?

image

Advertisements

Fredagens träning

Innan jag hoppade på tåget och senare bussen till Uppsala igår så hann jag med lite träning. Bland annat rumänska marklyft. Filmade ett par av mina fem set och nedan länk visar set tre. http://vimeo.com/58224902 Jag tycker att jag kanske böjer för mycket på benen, men samtidigt så är jag nog för kort i baksidorna för att kunna ha rakare ben. När jag ska upp med vikten så släpper jag ryggen en aning..är det en acceptabel rygg ändå eller ska jag jobba mer på att hålla den på plats? Vikten jag kör på är 100 kg, och meningen är att tempot ska vara 40×1, kanske behöver hålla mot mer neråt.. Om några timmar ska jag ta mig till CrossFit Uppsala för dagens träning. Ska bli grymt skoj att få säga hej till alla där 🙂

10 000 meter rodd

Hann som sagt inte med de 10 km rodd igår, så det blev till att studsa till boxen och genomföra det passet idag istället. Som sagt, att ro 10 km är inte det roligaste… För att göra det lite skojigare så placerade jag rodden framför gänget som var med på kvällens sista pass..då hade man i alla fall något att titta på..

Deltagarna på kvällens pass fick regelbunda uppdateringar om hur långt jag hade kommit..vet inte om det uppskattades, men jag hade roligt åt det i alla fall. 🙂  På tävling älskar jag skyltarna som räknar ner sträckan som är kvar, så varför inte applicera det hela på sin egen träning också? 🙂 Gick bra att ro i alla fall och jag känner att jag börjar få till tekniken bra, jobbar aktivt med skulderbladen hela tiden.

De 10 km tog 44.51 min att ro..den sista km kanske inte riktigt gick i z1-tempo, men jag ville så gärna ha en tid under 45 min så det var bara till att ro på lite snabbare. Tänk om jag nu bara kunde springa 10km på samma tid? Då skulle jag vara grymt nöjd..

Nehepp. Dags att  börja packa. Uppsala hela helgen. Ska bli riktigt roligt.

20130124_193807 20130124_193854

 

En vanlig kväll på boxen.

Onsdag innebär som vanligt min kväll på boxen. Första passet var fullbokat idag, alltid lika roligt med så många på ett pass (även fast det ställer högre krav på mig som coach). Ett riktigt puls/flås-pass väntade våra atleter. Ett sånt där pass då man tror att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen..ett pass som kan vara lite obehagligt då pulsen är konstant hög. Men, som vanligt gick det hur bra som helst för alla! Även kvällens andra pass bjöd på grymma prestationer, och jag ser med spänning fram emot att få följa våra atleters, nya som gamla, utveckling. Måste erkänna att jag är lite nervös också, eller ska man säga att jag har prestationsångest? Att programmera är inte det lättaste..men grymt roligt och intressant!

Hann med egen träning mellan passen också. Snatch balance bland annat samt lite överkroppsstyrka (efter all denna överkroppsstyrka borde jag snart fixa en pullup!)..skulle även ro 10 km@z1..men tiden fanns inte, så det får vänta till imorgon. 10 km är ganska så långt att ro..men ändå inte farligt jobbigt. Det är mer långtråkigt att ro så långt, det är ju inte precis det roligaste att stirra på en vägg hela tiden..om man ändå kunde få ro på riktigt ute på öppet vatten!

Jag känner mig fortfarande seg annars. Vet inte vad det är. Jag äter som jag ska, jag sover som jag ska..ja, jag gör allt som jag ska. Men, ändå är jag trött och seg hela tiden. Vila extra vill jag inte göra, och det tänker jag inte göra heller..så jag hoppas att det går över av sig själv istället.

Nattinatt!

20130123_211358

 

 

10 min bastu.

Det kunde inte komma mer lägligt. I programmeringen stod det helt plötsligt 10 min bastu (äntligen något som jag behärskar riktigt bra..man är ju ändå finne 🙂 )! Värme är precis vad jag behöver just nu. Träningsvärken från helgens tävling är inte att leka med. Jag var tvungen att ta en Voltaren för att kunna sova igår, och ja, då är det illa..en stund i bastun visade sig vara precis vad mina muskler behövde. Just nu känns det lite bättre och förhoppningsvis är jag någorlunda återställd imorgon. 

Innan bastun så tränade jag ju faktiskt lite också…simning idag. Teknikträning och sen varje minut i 15 min simma 25 meter. Att försöka simma snabbt i stadens enda badhus kl. 18 en tisdag var inte helt enkelt. Två banor trängdes vi “motionärer” på.. det blev en hel del ilskna blickar när jag hela tiden simmade om och sen väntade in nästa minut. Men men, vad ska man göra?

Simning är ett roligt inslag i min träning. Roligt att göra sånt man annars inte gör så ofta. Och nog är det träning alltid! Ser dock fram emot sommaren då man kan vara ute i öppet vatten och simma. Kanske att man har lyckats lära sig crawla till dess också…tips mottages gärna.

Nu är det dags att sova..måste ju få mina 8 h sömn (man vänjer sig fort vid sina timmar, sover jag mindre än 8 h är jag helt förstörd dagen efter..)

Nattinatt!

Så blev det bara Chubbi..

Emma ogillade reklamen på shapemeup och valde att starta en egen blogg. Och ja, ett team är inte ett team med bara en medlem, så jag får helt enkelt göra likadant. Därför hittar man mig här nu. Chubbi. Det är jag det.

Jag ogillar förändringar och gillade gemenskapen med Team1337-bloggen, men vad är det som säger att detta inte blir lika bra? Får ge det ett försök helt enkelt. Emma hittar ni nu förtiden på; iamemms.wordpress.com.

Får se om jag lyckas med att exportera inläggen från Team1337 till denna blogg…jag är inte så teknisk av mig..men, det skulle vara roligt att ha dem här så man kan gå tillbaka och läsa och se vad man har haft för sig. Det är ju ändå lite därför jag skriver dessa inlägg, för att senare kunna se vad som har hänt. På något vis ska jag nog klura ut hur man gör.

Jahapp. En beskrivning om vem jag är känns ju lite onödig. De som har läst den tidigare bloggen har nog en ganska klar bild om vem jag är och vad jag pysslar med om dagarna. Så. Detta för helt enkelt räcka som ett första inlägg på denna nya blogg. Från och med nästa inlägg rullar det på som vanligt igen.

Chubbi är förresten min brors smeknamn på mig sen många år tillbaka..för den som undrar. 

Välkomna!