Ett skutt framåt.

Igår fick jag till ett sånt där träningspass som verkligen behövdes. Ett träningspass som gick bra. Senaste veckorna har orden mot mig själv varit hårda. Jag har inte skrivit ut tankarna här, men min fina stackars sambo har fått höra allt. Allt mitt ältande. Mina elaka ord till mig själv. Min bristande tro på mig själv. Så det var så otroligt skönt att igår få se och känna att jag faktiskt tar steg framåt hela tiden egentligen.

Precis innan fokuset ändrades i min träning och gick från styrka till långdistans så genomfördes en hel massa tester – jag tror vi testade allt som gick att testa. Givetvis är de siffrorna en måttstock till hur jag vill prestera idag. Fram till igår har jag lyft betydligt mindre än vad jag gjorde vid testtillfället. Det är svårt att ta även fast man vet varför. Men igår! Igår åkte 90 kg upp i frontböj, och det var med en betydligt bättre form än när jag tog 91 kg som är mitt max. Ren och skär glädje på den!

Jag behövde det där lyftet. Så enkelt är det.

Jag behöver också lite mål och mening med min träning. Blir svårt att motivera sig annars. Förhoppningsvis bringar helgens kommande pratstund med coach Martin lite klarhet i vad som väntar i framtiden.

Han, jag och en skog.

15 km promenad i terräng. Vilket lördgasnöje! Jag packade väskan med äggmacka, kvarg, saft och lite godis. Fixade fram en underställströja till min vackra sambo och drog sen med honom till Vilsta och etappstarten för Sörmlandsleden.

Ett antal timmar senare hoppade vi på bussen i Hållsta, trötta men nöjda efter en fantastisk dag ute i friska luften. Bara han och jag. Livet är härligt!

image

image

image

image

image

image

image

Ett avbrott mitt i veckan.

Jag postade ju den där listan med saker jag önskade göra under hösten för ett tag sen. En av punkterna var att samla vännerna och spela spel. Den kan jag nog bocka av nu. Visst, vi var inte så många igår (Rs syster kom förbi och hälsade på) men det är ju inte antalet som räknas..Jag tog min supersnabba cykel ner till stan efter jobbet och införskaffade ett sprillans nytt Monopol (man måste ha Monopol hemma!) och sen spelade vi heeeela kvällen.

Riktigt mysigt och ett välbehövligt avbrott från de vanliga vardagsrutinerna. Att jag sen förlorade stort och gick i konkurs hör väl till (jag lät Robban vinna…). Får se om vi kanske kan få till fler av dessa kvällar, om någon mer är sugen på att leka med lite pengar och gator så hör bara av er! 🙂

Det känns lite som om det är en ständig kamp att slå sig fri från de där rutinerna man så fint skapar för sig själv. Jobb, laga mat, träna, sova. Det är så enkelt att följa detta mönster hela tiden, så enkelt att man tillslut glömmer det absolut viktigaste..att leva. Nej, hädanefter ska jag verkligen försöka att tillåta mig själv att vara mer fri, våga följa känslan mer. Men! Inte för ofta, det är ju avbrotten jag vill åt, inte skaffa mig en ny rutin.

 

Livstecken

Känns som att jag inte har haft så mycket nytt att skriva på senaste tiden. Jag tror att det främst beror på att jag har flyttat mitt bollplank till en fysisk person istället för att skriva ner alla tankar och kasta dem ut i världen. Mitt fina hjärta finns där vid min sida hela tiden, och behovet av att synas och höras har minskat något drastiskt då jag känner att jag har hittat min plats i vardagen och har hittat någon som finns där hela tiden. Livet, tankarna och känslorna befinner sig fortfarande i en bergochdalbana och kommer nog alltid göra, men den stora skillnaden nu är att jag är lycklig, verkligen lycklig, och tack vare det har jag hittat ett lugn.

Men, bloggen fyller ju ett annat syfte också än att vara min skärm mot resten av världen. Det är min chans till att inspirera, göra min röst hörd och även en plats där jag kan samla mina minnen. Så ja, nu får jag allt ta mig i kragen och börja skriva igen. Och ta bilder. Minnas helt enkelt! 🙂

Det händer ju faktiskt lite här i höstmörkret. Ett mörker som jag älskar så btw! Glädjen jag känner på morgnarna när jag får sätta på lyset på cykeln är speciell, och som jag längtar efter de där minusgraderna. I helgen blev det en tur till Trollhättan för ett-års-kalas. Den där guldklimpen växer alldeles för snabbt! Underbar helg som spenderades med några av de bästa i livet. Kommande helg ska spenderas i skogen. Sen väntar Uppsala om ett par veckor. Och ja, däremellan så tränar jag ju. Och, det går ju hyfsat bra..även fast jag just nu pendlar mellan att vara förkyld och inte vara förkyld. Undrar om kroppen kan ta och bestämma sig för ett läge snart kanske? 🙂

wpid-img-20141012-wa0005.jpg

wpid-20141011_095834.jpg

Torsdag.

Perioden mellan AXA och OPTathlon kändes som en liten mellanperiod där jag inte riktigt hann landa i träningen och dess syfte. Men nu när vi kör igång en ny cykel så känns det lite mer som en nystart. Jag tror jag är lite mer motiverad nu och jag längtar verkligen efter att få köra allt från grunden igen. Och ja, det ska bli skoj att bli stark igen 😛

Känner av sviterna från gårdagens träning bra idag. Dessa utfallssteg alltså! Min rumpa! Älskade träningsvärk. Gårdagens träning bestod av en hel del benträning. Först 1¼ front squat. Vilken fantastisk övning för någon som jag som är så svag i botten och halvvägs upp i ett knäböj. Kände hur varje muskel jobbade. Avslutade träningspasset med 50 m utfallsgång med 30 kg i rack x2, samt lite andra övningar mellan de två 50 meters promenaderna..att gå 50 m med den där stången var jobbigare än väntat kan jag erkänna.

Idag ska överkroppen få sig en omgång. Skoj! 🙂

Har fått till vardagsmotionen bra nu också. Min aktivitetsmätare ger verkligen extra motivation, så nu blir det båda cykel till och från jobbet samt lunchpromenader och ev en promenad på kvällen. Att komma ut på lunchen är guld värt när man sitter framför en dator hela dagarna. Och detta med att cykla är inte heller så illa, speciellt inte nu när solen går upp ungefär samtidigt som jag cyklar och temperaturen börjar krypa neråt. Imorse var en sån där morgon då jag bara log och mådde bra 🙂

wpid-img_20141002_082043.jpg

En fin höst.

Inspirerad av Sara med bloggen ”Träningsglädje” (www.traningsgladje.se) kommer här min ”bucket list” för hösten – små saker som gör vardagen lite finare;

  • Packa en väska med matsäck och gå på långpromenad i skogen.
  • Hoppa i vattenpölar.
  • Tända massor av ljus, krypa ner under en filt och läsa en bok.
  • Dricka alldeles för mycket kaffe i sällskap av en vän.
  • Springa 5 km i regn i en halvmörk skog.
  • Ta en lång cykeltur med min bättre hälft.
  • Samla ihop vännerna och spela spel.
  • Gå upp alldeles för tidigt och springa en kort sträcka.
  • Baka en paj och äta med gott samvete.
  • Laga god mat, duka fint med tända ljus en vardagkväll.

Vad hittar du på för att göra livet lite finare? 🙂

Ska bli spännande att se om jag lyckas bocka för alla punkter. Det bör inte vara allt för svårt om man bara anstränger sig lite och inte låter sig falla in i vardagens rutiner och den vanliga lunken. Ibland måste man våga strunta i de där “måstena” (som egentligen inte finns!) och göra något annat. Varför hela tiden vänta till helgerna för att uppleva livet?

Inte bakåt, bara framåt.

Dags att sparka liv i denna blogg igen, så här mycket tystnad går ju liksom inte för sig.

Förkylning, födelsedag, en weekend i Göteborg, krossad bakruta på bilen..ja, det har varit lite saker i omlopp de senaste veckorna. Men inte ska vi se bakåt, bara framåt.

wpid-20140923_070300.jpg

Jag fick en slags aktivitetsmätare av min kära sambo i födelsedagspresent. Hur skoj som helst! Den mäter lite allt möjligt men främst hur många steg jag tar dagligen. Målet för varje dag är de rekommenderade 10 000 stegen och ja, det är ett bra incitament att hela tiden se hur många steg man når. Sååå..ja, vi har promenerat en hel del sen i fredags 😛 Hittills har vi nått över 10 000 steg varje dag, och då räknar jag inte med den övriga träning jag gör. Ger mig själv en liten klapp på axeln..och ja, min bättre hälft ska väl också ha sin klapp då han hela tiden blir meddragen på mina extra promenader 🙂

wpid-20140921_182039.jpg

wpid-20140921_182051.jpg

Det blir vanligare och vanligare med dessa armband som mäter saker åt oss (såg flera som bar liknande när vi var på Liseberg i lördags). Det jag har heter ”FitBit” och jag är nöjd med det den ger mig. Att få se svart på vitt hur aktiv man är grymt bra, och jag skulle vilja rekommendera denna för alla..hur många steg går du varje dag?

En massa strunt.

Träningen inför OPTathlon fortskrider. Det är en salig blandning av moment som ska tränas och förberedas. Det är morgonpass, dubbelpass, mjölksyra, tunga lyft, löpning osv osv som ska in i kalendern och vardagen. Några superresultat finns inte att redovisa, men ja, jag tror att det går åt rätt håll.

Långdistansen som jag valde att fokusera på i somras har satt sina spår. Mjölksyrapassen går långsammare, och jag är lite orolig inför row repeat testet under OPTathlon. Trycket i kroppen vill inte infinna sig, och det går långsamt när jag sitter på den där rodden. Jag lyfter inte speciellt tungt, och det tar sin lilla tid att bygga upp styrkan igen. Löpningen är väl det enda jag har som kan generera ett bättre resultat i år, men samtidigt, jag är tränad för att springa långt och långsamt, inte kort och snabbt. Och där ger mitt eget huvud en hel del motstånd också..

Nä. Jag kan nog inte påstå att jag är helt på topp idag. Klockan hann inte ens bli åtta innan jag hade skickat mitt första arga mail på jobbet (eller argt? Snarare rakt och ärligt skulle jag kalla det). Jag har varken mellanmål eller lunch med mig idag. Middagen igår blev kanelbulle efter en kväll i bakningens tecken. I huvudet snurrar helt fel tankar och ord.

Som tur var så var dagens första ord från mitt hjärta ”vad fin du är”. Sånt värmer hjärtat när huvudet bara pratar strunt.

Ganska så briljant ändå.

Igår kom jag på en briljant idé. Jag tyckte det just då iallafall. Idén var att istället för att krångla in cykeln i Rs bil, ta med den hela vägen till Tumbo och hem igen så lät jag den stå kvar på jobbet över natten för att sen springa till jobbet dagen därpå. Jag var jättepepp hela eftermiddagen igår. Imorse började jag fundera över hur korkad jag kunde vara…

Men. Jag fick på mig löparkläderna, skorna samt den överpackade väskan och började trumma på mot jobbet. Och vet ni! Sista biten sprang jag faktiskt och log! Det var inte så himla farligt att springa så här på morgonen ändå, och känslan jag har just nu är ju helt fantastisk. Förhoppningsvis gör jag detta fler gånger (även fast det inte riktigt fungerar ihop med min programmering…) för det var ändå en ganska så briljant idé.

Lite tråkigt denna morgon var dock att min väska åkte upp och min chiapudding ramlade ut. Tyvärr gick även burken sönder så nu har jag ingen ordentlig frukost. Tre morotsbollar är inte jättemättande..men men, jag ska vara glad att jag har dem iallafall. På lunchen får det blir en cykeltur till Willys helt enkelt för att fixa lite mer mellanmål..jag ska ju ändå träna i eftermiddag också.

Hit till jobbet är det förresten strax över 6 km, en perfekt sträcka på morgonen. Jag tar inte någon tid under rundor som dessa, denna löpning gör jag ju mest för att transportera mig samt må bra helt enkelt. Vem behöver då tänka på kilometertider? Nä, nu ska jag fortsätta sväva fram i mitt endorfinmoln…och någon gång sluta eftersvettas 😛

wpid-20140903_074233.jpg

Jo, jag ser ju till och med halvgalen ut…

Utmaning på annat vis.

Igår firades en månads officiellt samboskap. Att vara sambo är fantastiskt men har också sina utmaningar. Den största för vår del skulle jag säga handlar om mat. Både jag och R utmanas på varsitt viss..jag får kompromissa och hitta andra vägar och R får stå ut med att testa massor, för honom, nya smakupplevelser. Och där får vi också lägga till att min fantastiska sambo är extremt, jag menar verkligen extremt, kräsen när det kommer till mat.

Sötpotatis är bara att skippa, kokosmjölk fungerar så länge man inte känner smaken. Ja, ni hör ju…två av de främsta ingredienserna för en mindre van paleoanhängare är i princip bannlysta. Så ja, strikt paleo har jag fått lägga på hyllan ett tag. Det får bli en mix istället av allt möjligt med det främsta målet att äta så rent och bra som möjligt.

Just det har väl inte heller gått så jättebra den senaste tiden..det där med att unna sig saker blir ju så mycket enklare när man är två (jag ogillar att äta onyttigt ensam..man måste ju dra med sig någon i fördärvet). MEN! Nu är det dags att ta ett ordentligt tag i detta igen, och inte bara för min skull utan även för att se om den där vackre mannen där hemma kanske blir en aning piggare av att få i sig bättre mat.

När jag tar tag i något så blir det ofta som en nytändning. I det här fallet så hittar jag nya recept och jag söker efter nya recept. Vågar testa nya saker. Och imorse slog jag på stort och gjorde en helt ny frukost för min del – Mug cake! Fantastiskt alternativ till den där gröten som vi annars äter, lite roligare och lite godare.

Min mug cake innehöll; ½ banan, 1 ägg och 1 dl havregryn. Detta mixades och sen rörde jag ner några krossade valnötter, lite frysta bär och smaksatte med kanel och kokosflingor (nepp, inte jag som är geniet bakom receptet, hittade detta på ICAs hemsida). Till mug caken hade vi sen lite turkisk yoghurt, mer frysta bär och lite äpple. Glömde givetvis att ta kort på denna vackra skapelse..

För min del var det gott och en grymt bra frukost. Fina R var lite skeptisk, men jag tror att det var en frukost som jag får servera igen. Yey!

Jag slog på stort och testade nytt även till frukosten på jobbet. Chiapudding! Jag måste vara en av de sista som testar detta, och ja, jag kommer definitivt äta det igen. Det bästa med chiapuddingen är nog att man kan variera den så otroligt mycket..och den verkar mätta bra. Ikväll ska jag även rulla ihop lite paleobollar – både vanliga samt några nya med morot som huvudingrediens. Spännande! Ska blir intressant att se om jag kan lura i min bättre hälft en eller två bollar..är jag bara tyst med vad de innehåller kanske det går bra 😉