2014 – året med avslut, men också en början.

Jag tänkte som många andra försöka mig på att göra en resumé av året som har gått. Kommer så väl ihåg när jag skrev förra årets – det var mest mörker och dåliga tider jag mindes och jag såg otroligt mycket fram emot ett år som skulle föra lite ljus med sig. 2014 skulle bli året då allt hände – och ja, nog blev det så.

2014 började dock inte på bästa möjliga vis. I januari gick vi ut med att YesBox skulle läggas ner. Ett av de jobbigaste besluten i mitt liv hittills. Tårarna var många och dagen då nyheten gick ut var hemsk, jag bröt ihop så fort jag klev utanför boxens dörrar den kvällen. Januari, februari och mars var grymt jobbiga månader. För att inte helt försvinna i mina tankar tog jag mig i kragen och tog mig till en samtalsterapeut..att få prata med någon helt främmande är ett fantastiskt verktyg som jag hoppas att fler utnyttjar. Jag fick framförallt lära mig att jag inte hade misslyckats, det var inte mitt fel och jag var inte så där värdelös som jag då kände mig.

wpid-img_20140309_170923.jpg

När vi väl hade slagit igen dörrarna på YesBox så väntade cirka två månader då jag knappt lämnade soffan (eller ja, jobb och träning blev det ju..men inte så mycket annat). Jag var slut helt enkelt. Men även den tiden nådde sitt lust och jag började känna att jag hade fått mitt liv tillbaka och en tyngd släppte från mina axlar.

Från maj och framåt så hamnade mycket fokus på de två lopp (som senare bara blev ett..) som väntade till hösten. Löparstyrka och långa pass varvades och det kändes bra. Kampen mot mig själv var dock hela tiden där, jag var tuff mot mig och hade svårt att bara vara nöjd. Det förtog en hel del av glädjen i träningen och träningslusten/träningsglädjen började mer gå över till ett slags tvång.

I juni väntade nästa avsked. Min fina Emms med familj flyttade mååååånga mil söderut. Saknaden är ännu idag brutal, och det är med både glädje och sorg jag ser tillbaka på alla de äventyr vi har haft tillsammans. Min vän kommer jag nog aldrig förlora, men det kommer ju aldrig bli som det en gång var. Hela den vänskapskrets jag har haft de senaste åren har förändrats, vi har förändrats. Ett naturligt steg i det som kallas livet, men ändock ett jobbigt steg. I mitt hjärta har jag dem alltid där – men som jag saknar de där söndagarna då vi möttes på ett fik (senare boxen) och skrattade oss igenom helgens tidigare bravader eller de där kvällarna i en soffa hemma hos någon (oftast i sällskap av alldeles för mycket mat eller godis). Men mest av allt saknar jag att ha dem fysiskt nära (Kirre, du skulle bara våga lämna denna stad!), att kunna gå förbi närsomhelst och hursomhelst.

wpid-photogrid_1398193612674.jpg

wpid-img_20141122_215239.jpg

För ett tag var dock även jag på väg att lämna den trygga vardagen i Eskilstuna och testa mina vingar. I maj gjorde jag det jag länge hade drömt om – jag mönstrade. Och bra gick det, galet bra! Siktet var nu inställt på att rycka in i januari för tre års utbildning inom militären och en helt ny karriär…men….så kom HAN.

En dag i juni kliver han in i mitt liv med besked. Inga tvivel, inga men. Det är han och jag. Det är vi. Sett utifrån så går det fort, men vad spelar det för roll när allt känns så rätt? Han gör mig lycklig och glad, han gör mig hel. Vid hans sida så skingras skuggorna och framtiden ser väldigt spännande, intressant och ljus ut. Mitt hjärta, du är det finaste jag har.

wpid-photogrid_1417434022145.jpg

2014 blev tillslut som det år jag ville att det skulle bli. 2014 blev det år då jag började uppskatta och älska mig själv igen. 2014 är året då jag läkte och hittade tillbaka till den där Camilla som fanns innan allt jobbiga tog över. Man ser det i mina ögon, i mitt leende och framförallt i min energi. 2014 må vara ett år då jag återigen tog mig över en massa fjäll och korsade en mållinje, avstod ett annat lopp, slog PB:n hit och dit, tävlade i lag för första gången – men allt det där är bara den där bonusen som kom tillsammans med allt annat. Framförallt är 2014 året då jag blev glad igen. Tack alla ni som har hjälpt mig på ett eller annat vis under detta år som började på botten och slutade på toppen, utan er hjälp hade backarna varit svårare att forcera, helt klart – TACK!

wpid-img_20140809_175627.jpg

Vad som väntar 2015 vet jag inte än. Men jag välkomnar det nya året med öppna armar och ett leende. Det ska bli spännande med ett nytt år med nya möjligheter och nya erfarenheter. Livet är ruskigt bra just nu.

wpid-20141225_135216.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s