Ett skutt framåt.

Igår fick jag till ett sånt där träningspass som verkligen behövdes. Ett träningspass som gick bra. Senaste veckorna har orden mot mig själv varit hårda. Jag har inte skrivit ut tankarna här, men min fina stackars sambo har fått höra allt. Allt mitt ältande. Mina elaka ord till mig själv. Min bristande tro på mig själv. Så det var så otroligt skönt att igår få se och känna att jag faktiskt tar steg framåt hela tiden egentligen.

Precis innan fokuset ändrades i min träning och gick från styrka till långdistans så genomfördes en hel massa tester – jag tror vi testade allt som gick att testa. Givetvis är de siffrorna en måttstock till hur jag vill prestera idag. Fram till igår har jag lyft betydligt mindre än vad jag gjorde vid testtillfället. Det är svårt att ta även fast man vet varför. Men igår! Igår åkte 90 kg upp i frontböj, och det var med en betydligt bättre form än när jag tog 91 kg som är mitt max. Ren och skär glädje på den!

Jag behövde det där lyftet. Så enkelt är det.

Jag behöver också lite mål och mening med min träning. Blir svårt att motivera sig annars. Förhoppningsvis bringar helgens kommande pratstund med coach Martin lite klarhet i vad som väntar i framtiden.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s