Igår genomförde jag första löppasset efter AXA. Och oj, vad det kändes lätt! Nu var dock tempot extremt långsamt. Coach Martin ville veta hur lång tid 5 km skulle ta att springa med snittpuls 130-135. Det var som att springa med handbromsen i hela tiden. Otroligt frustrerande.
Jag trummade på med korta steg. Det var svalt och skönt ute. Lite regn runt kilometer tre, men sånt älskar jag ju..5 km kändes så otroligt kort och ja, jag hann liksom aldrig bli trött. När de 5 kjag väl hade sprungit klart så kändes det knappt som att jag hade sprungit överhuvudtaget. Men jag tror också att det var helt rätt med ett sånt här pass som första löppass. För nu har löparådran vaknat igen. Det var ju så lätt att springa! Och så härligt! Och bara helt fantastiskt! Jag vill springa igen, och jag längtar verkligen till nästa pass..precis så det ska vara! Det känns skönt att det sista jobbiga från AXA helt har suddats bort från minnet och nu är allt som är förknippat med löpning så där fint och bra igen.
Åh, jag älskar verkligen att träna! Så skönt att ha den känslan tillbaka igen. Att få längta efter varje pass, att känna att jag gör det för att jag verkligen vill. Man kan nog säga att jag är helt återhämtad efter mitt senaste äventyr nu 🙂
