En fin söndag.

Åhhh, jag njuter verkligen av träningen just nu. Så fantastiskt härligt att se fram emot varje pass oavsett vad för pass det är. Vet inte om det är för att träningen går bra, eller vad det är som gör att det känns så roligt? Eller om det bara är så att jag helt enkelt bara göra det jag älskar, och jag har tid och kraft till att göra det. Underbart är det.

Idag blev det en tur i spåret tillsammans med Emma. 10 km. Vi valde Vilsta och den gröna milen där. Jag har glömt bort hur kuperad den är! Så här ett antal timmar senare känner jag att jag har en rumpa, och att den har jobbat på bra idag. Eller ja..att rumpan känns kan ju även bero på gårdagens träning.
Gårdagens pass;
12 wall walks
10 utfallssteg med 40kg i rack
8 wall walks
20 utfallssteg 40 kg
6 wall walks
30 utfallssteg 40 kg

Under gårdagens pass var det fullt fokus på att hålla ihop kroppen. Två otroligt stabilitetskrävande övningar, och ja, när man börjar bli trött så är det riktigt jobbigt att hålla 40 kg i rack och ta ett steg framåt. Wall walksen ska vi inte ens prata om – de är grymt jobbiga! Men samtidigt, vilken fantastisk övning det är för axlarna (och resten av kroppen). Mina skulderblad har varit lite arga på mig den senaste veckan, samma problem som alltid (den där jäkla rörligheten!) men tack och lov så har man ju en snäll vän som är massör…eller snäll och snäll, just massagen är allt annat än snäll 😛

wpid-20140504_113229.jpg

Rörligheten hoppas jag att jag får lite bukt på snart..min plan är att börja göra solhälsningar varje morgon (jaaaa, jag har tittat på Svett&Etikett – grymt bra serie på SVT Flow). Yoga och meditering skulle vara bra för mig att göra – inte bara ur rörlighetssynpunkt utan för att hitta mig själv lite mer. Låta hjärnan och tankarna vila lite. Kanske att även det kan hjälpa mig med den stress jag utsätter mig för med alla mina krav? Det tål att testas…någon gång. För tillfället så börjar jag med mina solhälsningar. Apropå program. Jag har även tittat på det Debatt då Jonas Colting var med. Jag tänker inte skriva så mycket om det, programmet gjorde mig bara upprörd. Visst ortorexi är en hemsk sjukdom när den väl drabbar någon – men, att ta upp det som ett folkhälsoproblem?! Hur ser siffrorna ut egentligen om man tittar på de som verkligen har ortorexi mot de som lider av de välfärdssjukdomar vi har i samhället idag? Vad är det egentliga problemet och vad kostar oss mest? Nej, att det alltid ska vara så lätt att slå ner på de som verkligen försöker, varför är det så förbaskat viktigt att vara “lagom”?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s