Silvertejp nästa.

Igår lyckades jag med att sätta ett nytt PB igen. Clean&jerk den här gången. 79 kg är nya maxvikten, 2 kgs förbättring! 😛 Grymt nöjd helt enkelt.

Alltså. Det där med att sätta PB på ett gym fullt av folk, men folk man inte känner, är lite sådär..man blir ju jublande glad för varje nytt PB man fixar, man vill bara ropa ut sin glädje, high five:a och chest bump:a..men, det finns ju ingen man kan göra det med utan att ses som en allmän galning. Nää..man får istället lägga band på sig, knyta näven av glädje och bara se så där löjligt glad ut istället..men det tar udden av det hela en aning. Varför kan inte alla gym ha en PB-klocka?

Fixade även en ny bästa tid på 1 km rodd igår också, tror jag iallafall? Att jag klarade det trots allt besvär med pollen (det här med att kunna andas utan ansträgning är något helt fantastiskt har jag märkt..) känns bra. Nya tiden är 3 min 44 sek. Idag ska jag ro igen. Lite längre dock. En timmes rodd för antal meter. Yey. Eller? Tack och lov gör Emma mig sällskap 🙂

Appropå att Emma gör mig sällskap. Varken Stina eller Emma har tidigare rott längre sträckor. Förstå vilken bedrift det är när det frivilligt (?) sätter sig bredvid mig och ror 10 km resp. 1 h. Vad annat än rörelseglädje kan man kalla det? Och förstå vad man faktiskt kan göra bara för att man vill. Jag är glad att jag har dessa vänner som förstår tjusningen bakom att använda kroppen, och som så gärna gör det.

På jobbet, och i en hel del sociala medier, har det varit prat om detta med träning och att vi tränar alldeles för mycket för vad som är bra (?!). Att vara ”extrem” och sätta träning, kost och tanken bakom att optimera sin hälsa i första led ses så ofta som något negativt och udda, det är något som hela tiden ska kommenteras. Det hälsosamma är att vara lagom. Träna lagom. Äta lagom nyttigt. Och att vila därmellan. Det gör mig lite uppgiven. För det första för att det återigen leder till att jag måste försvara mitt sätt att leva (även fast jag nog skulle säga att det är jag som har det mer hälsosamma sättet att leva om man jämför mot de som kommenterar), men också för att det ger de som egentligen skulle behöva anstränga sig lite mer en ursäkt till att bromsa istället.

Jag säger inte att mitt sätt att leva är rätt för alla. Men när man ser så många som mår dåligt av det sätt de idag lever på blir man lite frustrerad när ingen lyssnar. Jag vill inte omvända någon, eller övertyga någon, jag vill bara att man ska testa något nytt..ta steget helt enkelt och göra en förändring. I början är alla förändringar ovana och det tar en tid innan det sätter sig, men, i det långa loppet är det så värt det! Saker ändras inte över en natt, eller på ett år, det är en konstant process. Jag jobbar fortfarande med mina förändringar. Men ser jag tillbaka så ser jag också hur mycket jag faktiskt har åstadkommit redan. Och varför gör jag allt? För att kunna leva det liv jag vill helt enkelt. Jag vill kunna göra allt jag vill utan att min kropp begränsar mig, både idag och om 20, 40 och 60 år. Borde inte det vara något alla vill, eller?

Jag försöker verkligen lägga band på mig själv när ämnen som dessa diskuteras. Men ibland kan jag bara inte hålla munnen stängd. ..

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s