Sluta aldrig tro.

Detta år skulle vara året då allt skulle börja gå bra igen. Jojo..tanken var ju god, men sen kan man ju inte styra över allt 😛 2014 började med att min dröm sprack, som alla vet. Ett hejdå som än idag känns tungt och som jag saknar kära YesBox (även fast jag njuter av mina fria kvällar och all extra tid jag plötsligt har!). Man kan ju inte riktigt få allt. Nu börjar vi även närma oss slutet på riktigt, förhoppningsvis så är hela bolaget borta i början av maj – det är mycket jobb med att lägga ner ett företag kan jag lova!

Det var ett hejdå som gjorde ont i hjärtat. Om några månader väntar ännu ett hejdå. Ett hejdå som idag blev ännu mer verkligt, och jag kan nog inte leva i förnekelse längre. I sommar flyttar min Emms många mil bort. Alldeles för många mil. Så där många mil att varje besök måste planeras, och att bara komma över på en kaffe en kväll går inte. Hur tomt kommer det inte att kännas varje gång jag går till Friskis med vetskapen om att Emma inte kommer dyka upp, ingen Emma att gå långa promenader med och prata om allt som händer i livet, ingen Emma att äta för mycket godis med en kväll i soffan…ingen Emma helt enkelt.

Vi har inte känt varandra så många år egentligen. Men, vi har hunnit med mycket under den tid vi har känt varandra. Och ja, jag vet, vänskapen försvinner inte..men den kommer förändras, oavsett om vi vill det eller inte.  Emma har varit min trygghet under dessa år, en vän som alltid finns där och stöttar. Hon har både bildligt och mentalt hjälpt mig övervinna ett par berg. Tittar jag tillbaka på allt som har hänt kan jag inte annat än le…och kanske fälla en tår av saknad redan nu.

1360087869708

Jag hatar att säga hejdå. 

Alla dessa hejdå gör att jag börjar fundera. Kanske är det dags att jag snart testar mina vingar igen? Kanske att det är en förändring som behövs för att 2014 ska bli det där fantastiska år som jag hoppas på? Att genomföra en förändring är alltid läskigt, det innebär ju något nytt..men det innebär också att vi tar ytterligare ett steg på den där stigen vi går på, och varje steg vi tar leder ju på sätt och vis framåt. Ibland kanske det känns som att vi går i cirklar, ibland tappar vi kursen..men tillslut, när vi lyfter blicken och ser oss omkring så upptäcker vi att vi faktiskt har kommit en bit på vägen och när vi borstat bort dammet från våra axlar och knän så märker vi ju även att vi klarade oss ganska så bra. Och när vi tittar över axeln så vet vi också att varje litet steg har varit värt allt…så ja, en förändring kanske inte är så illa ändå?

Emmas och min låt har från börjat varit Journey’s – Don’t stop Believin’…just nu kan jag nog inte tänka mig en mer passande titel för hela vår vänskap. Det kan inte bli mer klockrent.

Nu ska jag nog sova snart. Det blir ju bara mer och mer flummigt här..och imorgon ska jag ju ändå sätta några nya PB:n dessutom 🙂 Igår rodde jag förresten. 5 km på 20.08..helt ok. Jag hade kramp i benen resten av kvällen…

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s