Krock.

Min weekend i Sälen som skulle bidra till att ladda batterierna och vara början på en ny tid med mer lugn och ro började inte så bra.

Vaknade med en känsla av lugn. Drack mitt kaffe och åt min omelett. Vallade skidorna och började rulla mot Tandådalen. Jag kom dock aldrig så långt. Helt plötsligt väljer skåpbilen som kör framför mig att stanna mitt på vägen. Vi både kör ganska långt ut på vägen efter att ha passerat en fotgängare. Detta innebär att det inte finns någonstans att ta vägen när jag försöker väja efter att ha märkt att bilen inte stannar. Plötsligt har jag åkt in med höger sida av bilen under skåpbilen. Min vindruta krossas och motorhuven repas. Jag blir totalt blank och får nog en mindre chock.

image

Tack och lov så får jag fantastisk hjälp på Statoil här i Sälen. De placerar mig på en stol och ringer försäkringsbolag och plötsligt är min bil på väg mot Mora och jag har en lånebil. Att det finns så snälla människor!

Jag känner i hela kroppen att jag tog detta hårt. Kom efter ett tag ut på en tur i spåret ändå. Skapligt ostabilt och energin fanns inte. Men det var skönt att få rensa huvudet lite. Men nu är jag slut. I huvudet. I kroppen. Hela jag. Jag vet att dessa saker händer och att ett misstag är ett misstag. Men samtidigt så kan jag inte skaka av mig känslan av att vara värdelös. Men samtidigt. Jag är hel, och det är väl det som räknas..

image

Tack alla fina som har varit så snälla idag. Jag behövde det. Att bara ensam är i vanliga fall tungt när man heter Camilla. Idag blev det ännu lite tyngre och då behövs varje snällt ord. Tack!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s