En helg mitt i livet.

Söndag igen. Helgen har sprungit iväg! Igår blev det som sagt roadtrip till Uppsala. Träning på CrossFit Uppsala. Alltid lika härligt att komma dit, och det var med ett leende jag introducerade airdynen för Emms. Hon fixade de där 10 minutrarna helt fantastiskt, och ser nog redan fram emot nästa omgång 😉 Min träning bestod bland annat av att välta däck och att hoppa in och ut ur det. Grymt skoj, och det var härligt att köra lite träning utomhus (även fast lite snö inte skulle skada!).

Efter träningen blev det lunch och häng i Uppsala med Fia. Det är härligt med såna vänner där allt är som vanligt fast man så sällan ses. Fia och jag har snart hängt ihop i 12 år..det är en väldans massa år och det ger mig ännu mer åldersnoja..Att gå runt i Uppsala känns lite speciellt, det var ju ändå min hemstad i några år. Men nog är Eskilstuna hemma ändå..Turen hem från Uppsala tog lite längre tid än vanligt. Milian var lite upprörd. Allt är inte så enkelt när man är fyra månader gammal. Så mycket att se och så mycket man kan missa om man skulle råka somna. Han är för söt den där ungen, och jag är förbaskat lycklig som har fått spendera en hel helg med honom och hans fina mamma. Att se honom le och höra honom skratta får mitt hjärta att ta några extra skutt och ja, man kan inte få nog av att gosa med honom. En av de små sakerna som gör vardagen en aning vackrare..

Idag var jag och Emma på Friskis och tränade tillsammans (nostalgivarning på den!). Egentligen hade jag simning på programmeringen, men badhuset har lite dåliga öppettider och vi var för sega på morgonen. Fick istället ta igen det jag inte hann med igår. Så det blev lite power cleans samt pressar..eller lite..40 reps på 40 kg blev det tillslut. Att träna på Friskis gör ont i hjärtat. Inte bara på grund av hela situationen med YesBox..utan det handlar om den brist på korrekt teknik man ser överallt. Egentligen behövs inga stor förändringar, utan det kanske handlar om knän som ska ut, magmuskulatur som ska aktiveras, bröst och blick som ska upp. Små saker som kan minska risken för skador avsevärt. Här syns skillnaden mellan en “box” och ett gym avsevärt. På en box kan du som ledare gå fram så mycket enklare och korrigera någon utan att denna tar illa upp och undrar vem sjutton du är. Hur ska man göra för att få in den biten på ett vanligt gym? Går det ens? Kommer jag kunna hålla mig borta från att korrigera en teknik som är under all kritik? Får man ens ignorera att korrigera?

Får sova på den helt enkelt…

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s