När tid är mer dyrbart.

Jag är en högpresterande tjej med press och krav på mig själv. Det har nog inte undgått någon vid det här laget. Jag har från det att jag var ung (yngre?) varit otroligt karriärslysten och drömt om att bli “något”. Rikedom, berömmelse, lyx. Det var vad som räknades och det som skulle uppnås, vilken väg jag valde eller hur det gick till spelade inte så stor roll…det var bara målet som hägrade.

Men något hände. Kanske bara att åldern hann ikapp mig och jag blev vuxen? Eller har jag äntligen lyckats lära mig se vad som är det viktiga, för mig iallafall?

Pengar. Materiella ting. Berömmelse. Det är inte prioritet längre. Jag vill inte bli “något”, jag vill bli “någon”. Och vem är någon? Någon är ingen annan än jag. Jag vill bli, kanske redan är, mitt bästa jag. Mitt bästa jag prioriterar tid, tid för livskvalité.Tid att göra det där lilla, som i sig inte är så märkvärdigt men som förgyller vardagen. Tid till att ge lite mer av mig själv, den jag är precis som jag är.

Det är lite roligt. Jag ogillar att smutsa ner händerna, småkryp skrämmer mig och ibland är jag ganska så bekväm av mig. Men ändå drömmer jag lite om att göra som en av mina inspiratörer har gjort. Markus Torgeby bodde i fyra år i en kåta i de jämtländska skogarna. Ensam. Utan el och vatten. Bara var och sprang en hel del. Det kan man kalla att ta tillvara på tiden, ren livskvalité helt enkelt. Jag vet inte om jag skulle klara av att göra samma sak, man behöver nog vara ruskigt stark för att ta sig igenom den vardagen..men drömma kan man ju alltid 🙂

Vad är din väg till lycka?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s