Kontraster.

Lördag. En fantastisk start på dagen med bästa Marcus. Lång sovmorgon. Frukost som fixas medan en annan får ligga kvar i sängen och läsa en bok. Att man har så fina vänner! En känsla av att idag är första dagen på resten av mitt liv. Januari är slut och februari har börjat. Kommer denna månad bli lite kortare? Eller kanske lite bättre än januari? Jag har fortfarande inte vant mig vid tanken att jag inte har några pass kvar att leda, att kvällarna från och med nu är mina (okej..en avveckling lär ju ta tid och kraft, men det ignorerar vi ett tag till). Helt plötsligt är det som att möjligheterna ligger där framför mig, jag ska bara ha modet att leta upp dem ordentligt och våga satsa på dem. Våga drömma och leva.

Efter en lång frukost så blev det träning för både mig och Marcus. 
Min träning;
A. Back squat @75% 5 x 5 (75 kg)
B. 2 x (3 x 500 m rodd – 1.50-tempo)

Vilket pass! Rodden tog all kraft jag hade och det var tufft att hålla tempot uppe andra delen. Ett sånt där pass då man helst vill sluta efter första intervallen men ändå fortsätter. Svettigt var det helt klart..hade gärna slängt av mig tröjan, men jag tror inte de på Hälsoskaparna hade uppskattat det. Dessa gym..🙂

Resten av lördagen spenderar jag nu hemma. Hur det går får visa sig. Jag hoppas att ni andra har en fantastisk helg!

Det var det där med igår, idag och imorgon. Jadu, nog märker man av alla de delarna just nu. Gårdagen dök plötsligt upp och lyckades ännu en gång slå ner en. Att jag går på det varje gång, att jag låter gårdagen ta den energin. Gårdagen var nästan glömd men är nu här igen. Imorgon har jag börjat ge upp hoppet om. Varför försöka är känslan jag får ibland. Idag hann verkligheten ikapp lite för mycket och skakar om hela min värld. Men det är väl lika bra att ta allt på en och samma gång?

Förändringar. Att de ska vara så läskiga att gå igenom. Kommer gårdagen att återupprepa sig eller kan jag lita på att imorgon faktiskt händer? Det är när det kommer till saker som dessa som känslor är så jobbiga. Alla känslor är jobbiga då. Och det bara för att jag känner så mycket. Det finns ingen hejd, det bara väller över en om och om igen som vågor. Det går inte att tänka klart eller vara rationell, utan det är känslorna som styr. Jag är så rädd att förlora det vackraste som finns. Det bästa som finns. Jag är rädd att imorgon blir som gårdagen. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s