Verkligheten.

Jag vill verkligen inte vara den som klagar, men verkar bli det gång på gång… Men ibland så blir slagen för många för att man ska orka se det positiva hela tiden. Idag är en sån dag. Jag låter mig falla och ligger kvar ett tag. Det är tufft just nu, riktigt tufft. Har det någon gång varit enkelt?

Så trött som jag var i morse kommer jag inte ihåg senast jag var. Jag hann inte ens brygga kaffe (typ det första man måste göra på morgonen...) innan jag tänkte tanken “kan inte bara dagen vara över?”. Efter det satt jag bara och stirrade på min frukost och kunde verkligen inte förmå mig att äta den. Jag lyckades tillslut tvinga i mig halva omeletten (mycket tack vare tanken på att jag igår inte fick i mig någon middag). men mycket mer än det fick jag inte i mig. Dagens matintag har följt samma exempel, och just nu ligger mellanmålsomeletten kvar i väskan och jag har fortfarande inte ätit middag. Att jag inte har ätit har inte med mina tidigare hjärnspöken att göra utan just nu handlar det helt enkelt om att jag inte har orken till det.

Dagen har bjudit på flera nedförsbackar. Har sen tidigare sökt mitt eget jobb. Idag fick jag beskedet att jag inte får det..jag är förbannad, Inte på grund av att jag inte fick jobbet utan på grund av varför. För att göra en historia kort så kan jag ju säga att det inte är positivt att vara ung och tjej på min avdelning. Tro mig. Det kommer inte stanna vid detta. Efter det så fortsatte dagen med strul med dealers. Kommer hem och tror att jag har någon timme i lugn och ro. Visar sig att jag inte har det utan att jag hade missat att jag leder pass på boxen. Snabb löptur till boxen. Pass. Och sen introkurs.

Det jag önskar är att denna knut eller klump i magen försvinner. Att jag kan sluta oroa mig. Att jag ska sluta ta allt så personligt. Att jag ska sluta trycka ner mig själv och hitta på osanningar. Livet bjuder på tillräckligt många utmaningar och man behöver inte hitta på ytterligare fler. Ett snällt ord blir så genomskinligt bland de hårda och försvinner så lätt så lätt. Största frågan just nu är om det är värt allt? Endast den som ger upp förlorar är mitt motto…men vad händer när förlusten mer och mer ter sig som en vinst? Tungt.

I helgen var jag i Göteborg med finaste Marcus. Fitnessfestivalen. Liseberg. I helgen var livet förbaskat jäkla bra. Och det även fast jag inte kunde gå vinnande ur striden i hantelpress. Den där Marcus plockar fram hornen och tävlingsmänniskan i mig. Det ska tävlas i allt. Tränade på ett vanligt gym i Göteborg. Var en flashback till tiden på Friskis. Ni vet hur det är..man står där mitt i sin AMRAP på 10 min och helt plötsligt kommer någon och tar bänken som du gör step ups på. Vad gör man? Det var en upplevelse kan jag säga att köra CrossFit på ett vanligt gym igen. Tack och lov för YesBox, även fast det är roligt att få vara i andra miljöer då och då…och ibland är det ju lite roligt att få leka i alla maskiner 🙂 Maxa latsdrag och bicepscurl hör ju inte till vardagen precis. Idag har jag vilat. Igår var jag ute på “promenad”. Två timmar i Årbyskogen. Inte ens mörkret kan stoppa mig nu…har köpt pannlampa 🙂 Lite läskigt var det dock..jag är ju ändå lite mörkrädd. Men men, jag klarade mig levande ur skogen den här gången också..Imorgon väntar styrka. Yey!

Nu är denna tisdag äntligen över. Håll tummarna för en bättre dag imorgon.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s