En tisdag.

Ännu en kväll på boxen avklarad. 17-21 igår och 17-21 idag. Av någon konstig anledning är jag helt slut i fötterna..jag gör ju inte så mycket annat än leder pass ju. Kvällen började med ett vanligt pass. Härlig stämning och otroligt fina insatser från våra fina atleter.  En hel del wallballs,  ryck och burpees blev det idag. Ganska så svettigt verkade det vara också 🙂

Efter det vanliga passet var det introkurs. Pressar och alla möjliga varianter av clean. Alltid lika roligt att få se den fantastiska utveckling som uppstår under dessa två timmar. Man bli så glad 🙂 Att införa introkurser på YesBox var bra, man lär känna alla nya på ett bra sätt och givetvis märks det en förbättring i teknik och kvalitet på de övriga passen när grunden redan finns. Alla är vi nya en gång och några experter blir vi väl aldrig? Men det är väl det som är en del av utmaningen? 🙂

image

Jag har i vanlig ordning vilat idag (om man räknar bort en eller två power cleans och några försök till HSPU..har man inte värmt upp så räknas det väl inte?) Imorgon kör jag igång en ny cykel. Spännande. Ser redan fram emot måndagens pass..10 km löpning 🙂 Eller ja, jag ser fram emot alla pass. Det är häftigt hur känslan kring träningen hela tiden växer. Det är häftigt att känna hur mycket man faktiskt gillar det man gör. Att träna är inget måste, det är bara en del av mig, en naturlig del. Som sagt, häftigt. (Ber om ursäkt för mina mindre genomtänkta tankar..jag är lite för trött för att kunna formulera allt bra just nu…).

Synd att resten av livet inte kan vara lika lätt som träningen. Återigen har jag känslan av att jag inte räcker till. Hur mycket jag än försöker så når jag inte hela vägen fram. Att-göra-listan blir bara längre (även fast saker hela tiden checkas av). Vänner hamnar i skymundan och får inte det fokus de förtjänar. Familjen är snäll och förstår och accepterar den lilla tid de får. Jag gör allt jag kan och ändå gör jag knappt hälften av det jag vill. Och, jag känner mig värdelös när det blir så. Det är jobbigt att en hand som räcks ut till hjälp kan kännas som ett slag i magen. Den där handen bekräftar ju det jag innerst inne vet..att jag inte räcker till och är värdelös.

God natt!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s