Korkad?

Jag har en förmåga att svälja allt jag hör utan vidare eftertanke. Källkritisk är inget jag kan kalla mig helt enkelt. Men ibland behöver man kanske inte vara så källkritisk? Ibland har man en känsla av att det som sägs faktiskt är korrekt. Och speciellt om det handlar om en själv.

”Den där väggen är inte så långt borta” var orden massören jag var hos igår uttalade. Ett försäljningsknep för att få mig att komma fler gånger, eller har han rätt? Bekräftar inte det han sa det jag själv har känt ett tag nu, och det andra har sagt till mig? Det tog ca 20 min att få mig så pass avslappnad igår att en massage överhuvudtaget var möjlig. Jag kunde helt enkelt inte på egen hand slappna av. Kroppen lyssnade inte på mina kommandon. Och när jag väl kunde slappna av var det en helt fantastisk känsla och det slog mig hur mycket jag saknar att vara just avslappnad.

Mitt problem ligger i att jag inte är ”här” hela tiden. Jag ligger hela tiden fem steg framåt och planerar vad jag ska göra sen. Jag jagar hela tiden, och jag kommer aldrig sluta jaga för jag kommer aldrig tillåta mig till att nå fram eller nöja mig med den situation jag är i. Det finns hela tiden något som kan, borde eller måste fixas.

Jag får höra från flera håll att det är bra att jag är medveten om att jag är stressad och jag egentligen borde ta det lugnt. Och ja, jag är medveten om att jag driver mig åt helt fel håll. Men, jag kan inte stoppa mig heller. Jag vill veta var min gräns är, hur långt jag kan nå och gå..och man kan på sätt och vis säga att jag ser det som ett misslyckande om jag inte slår i den där väggen (om jag inte gör det så har jag ju inte presterat allt jag kan..). I mina ögon är jag lat och otillräcklig om jag inte konstant ger allt och om jag väljer att ta det lugnt. Jag får dåligt samvete av att inte göra något.

Är jag för driven och duktig för mitt egna bästa – eller är jag bara korkad?

Men hur gör man egentligen för att bryta detta mönster? Uppenbarligen är jag inte kapabel till att göra det själv..jag är ju ändå medveten om vad jag håller på med men stoppar det ändå inte. Hur gör man när tankarna tar över kommandot och det är dem som styr dig istället för att det är du som styr tankarna?

Ja, jag var alltså på massage igår. Tanken med massagen var att jobba med mina extremt stela skulderblad. Vi kom dock inte så långt i och med den stressade kropp jag har. Det känns bra i alla fall att veta att jag har börjat ta hand om mig lite mer – när man tränar hårt är det viktigt att ta hand om kroppen, och att unna sig en behandling då och då är inte helt fel. Ska försöka fixa en tid för att knäcka bröstryggen också, tror att det kan behövas..

Dagen igår gick i ett annars. Jobb nr.1, långa möten på jobb nr 1, träning på lunchen, massage, möte på jobb nr.2 och sen pass med det Eskil-lag vi kör med denna höst. Hemma strax innan 22, och ja, då ska man sova. Träningen igår gick bra. Jag hade dock lite svårt med att fokusera på det jag gjorde, tankarna försvann lite till hur dagen skulle gå ihop. Som tur var så var gårdagens träning ett aerobtpass som inte krävde så mycket tankeverksamhet – utan fokus var på att bara hitta rätt tempo. Passet med handbollslaget gick fantastiskt bra och det var mycket glädjande att se hur mycket dessa killar hade förbättrat sin rörlighet. Varför glömmer man så lätt att jobba på rörligheten? Varför kan inte alla ledare till dessa ungdomslag förstå vikten av rörlighet, förstå hur mycket både den och styrka betyder för att undvika skador? (Hmm..vaddå kasta sten i glashus?)

Idag ska jag ro i 30 min och sen springa i 30 min. Jag ser verkligen fram emot det passet, speciellt med tanke på att det kommer vara sådär härligt mörkt ute när jag ska ut och springa. En ganska trevlig fredagkväll helt enkelt.

Nej, dags att sluta gnälla och göra något vettigt istället.

Advertisements

One thought on “Korkad?

  1. Ja! Det är mest korkat! Jag har precis fått diagnosen utbränd, och tro mig, du KOMMER ångra dig när du når dit du med. Det är det absolut värsta jag upplevt. Att gå från en sprallig, aktiv och levnadsglad människa till en som inte orkar NÅGOT och som bara är ledsen är inget liv! Det värsta i ditt inlägg är att du verkar veta om att du är påväg dit, men ändå vill testa hur långt du kan gå. Fan det värsta jag har hört! När du inte kan njuta av det där kvällspasset längre för att det inte finns en gnutta energi i din kropp då kan vi snacka om att känna sig misslyckad. Du har ingen aning!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s