Som en låt på repeat.

Jag önskar så att jag kunde skriva att jag inte är stressad och att livet känns harmoniskt. Förändringar geomförs och förhoppningarna är stora att allt ska lugna ner sig, men av någon anledning så gör det aldrig det. Kanske är det jag som har ett för stort behov av att hela tiden boka upp nya saker, eller har jag helt enkelt tagit mig vatten över huvudet och överskattat min egen förmåga?

Om jag lägger mig ner och slappnar av nu är risken mycket stor att jag blir kvar där. Genom att hela tiden vara på språng så orkar jag. Det är inte så bra att känna så, till och med jag förstår det. (Häromnatten bestod mina drömmar konstant av en fundering över vad larmkoden hem till mina föräldrar är..jag kom aldrig på det och det tog mig sen två dagar till innan siffrorna ramlade rätt, hur ska man tolka det liksom?).

Förra veckan vilade jag mer än vanligt från träningen. Orken fanns helt enkelt inte. Inte ok! Två extra vilodagar blev det. Ångesten är total, men samtidigt vet jag att det hade inte blivit bra om jag hade tränat heller. I lördags gjorde jag i alla fall NS 13.3. Jag hade ett bra självförtoende innan jag körde då liknande pass tidigare i veckan hade gått så bra. Dock var inte förhållanden optimala i lördags. Dagen innan snubblade en av våra atleter illa under ett boxhopp och skrapade upp benet rejält. Blodet rann rejält och det slutade med en tur till akuten och 8 stygn. Stora starka Camilla klarar inte av dessa saker och fick ligga med benen i högläget för att undvika att svimma medans våra fantastiska atleter plåstrade om den skadade. Detta satt givetvis i bakhuvudet när jag själv hoppade över boxen i lördags… Lördags förmiddagen var även en aning stormig rent känlsomässigt, och jäklar vad sånt tar på krafterna! Nej, inte de mest optimala förhållandena men jag tycker att jag bet ihop bra och klarade ändå 18 thrusters. Godkänt.

NS.13.3

(Jag vet att videon inte är helt korrekt, men det är roligt att ha det filmat ändå)

Idag blir en spännande dag. Cykel till jobbet. Ingen lunch med. Pass hela kvällen och ingen klar middag. Jag vet inte hur jag lyckas just nu? Det positiva är väl att jag har en helt fantastisk familj vid min sida och underbara vänner som på olika vis har förgyllt min helg och gjort min 27-årsdag och firandet kring det till en bra upplevelse. Det känns lite bättre att bli äldre då..

Ha en bra dag!

(Och sen blir jag alldeles varm i hjärtat av att se vilket stort intresse det är kring Adventskampen detta år, det ska bli grymt skoj att anordna tävling igen)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s