När huvudet inte riktigt hänger med.

Hur ska man kunna få andra att tro på sin egen förmåga och sina förbättringar om man själv är helt värdelös på det? Det var det där med att leva som man lär, eller?

Igår hade jag samma pass på programmeringen som jag hade tidigare i somras. Det gjorde mig lite nervös. I somras kände jag mig i grymt bra form. Kanske inte så konstigt när man har semester och kan lägga en hel del tid på återhämtning? I alla fall. Passet, som är 10 power clean @50kg, 10 laterala burpees, 10 power clean @40 kg, 10 laterala burpees, 10 power clean @30kg, 10 laterala burpees, gick väldigt bra senast och jag landade på en tid på 4.43 min. Oj, vad nöjd jag var då och vilken bra känsla  jag hade i kroppen. Igår stod således samma pass i programmeringen. Kroppen känns tung, formen allt annat än bra och dagarna ägnas åt jobb efter jobb, inte den bästa känslan. Var hundra på att jag skulle få en sämre tid denna gång..men. Vad man lurar sig själv ibland. Gårdagens tid landade på 3.53 min. Nästan minuten snabbare än senast! Vad hände här liksom?

Nej. Kanske dags att börja tro lite mer på sig själv. Det är ju inte första gången jag förvånar mig själv..

Dags att studsa till jobbet!

Pass 20130917 from Camilla Autio on Vimeo.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s