Ett liv som coach..inte alltid så lätt.

Även fast jag vet att det var rätt så känns det som ett misslyckande.

Vad kännetecknar en bra ledare och coach? Jag kan bara svara för mig själv men det absolut viktigaste när det kommer till att coacha andra är att vara lyhörd OCH att våga vara auktoritär.

Även fast man coachar en stor grupp måste man hela tiden se individen. Inte tappa bort någon. Mitt mål med varje pass är att ge någon slags feedback till alla deltagare, att se alla. Men! Det får inte innebära att man säger något bara för att, det måste vara på riktigt och verkligen ha en betydelse. Ibland kanske någon behöver en spark i rumpan för att ge det där lilla extra, eller så behöver man en klapp på axeln så att man förstår att man faktiskt är duktig. För att hitta rätt måste man således vara lyhörd. Inte alltid det lättaste kan jag lova, men jag kommer aldrig ge upp utan jag ska lyckas nå fram till alla som kommer till YesBox på något vis. Det är ju för mina atleters skull jag är på plats på boxen flera dagar i veckan och jag vill ju hjälpa alla att bli deras bästa jag. Det finns så otroligt mycket potential och det gör mig lycklig att jag får vara med och plocka fram den.

Auktoritet då. Varför behövs det? När jag coachar någon så är jag coach, inte vän. Att skilja mellan de rollerna är extremt svårt, speciellt då jag coachar så många nära vänner. Men jag måste också komma ihåg att mina atleter kommer till mig just för att de förväntar sig en coach och inte en vän (fast samtidigt måste man komma ihåg att någon kanske bara behöver en vän..). Därför är auktoritet viktigt! Man måste våga ta den rollen, man måste våga styra. Har man kunskapen så får man inte kasta bort den bara för att man är rädd att såra någon (här kommer lyhördheten in igen..)! Auktoritet innebär inte att man har rätt att trycka ner andra, men man måste våga säga ifrån. Inte för att man är elak eller bara för att vara allmänt jävlig. Utan för att varje misslyckande och varje skada beror på hur jag har coachat.

Igår höjde jag rösten på YesBox. Det hör till ovanligheterna. Men ibland måste man. Och enda anledningen till att jag gör det är för att jag bryr mig så förbaskat mycket om alla våra atleter – det är ni som gör YesBox och jag är bara ett verktyg som hjälper till att göra allt verkligt.

Flummigt? Det är ju ändå fredag och tidigt på morgonen…

image

Advertisements

One thought on “Ett liv som coach..inte alltid så lätt.

  1. Jag hör dig. Likväl som det är extremt viktigt att vi hör och ser varje atlet så är det lika viktigt att de hör oss. Annars fallerar ju hela coachandet och orden stannar i tomheten, där de inte gör någon nytta alls. Att vara coach och atlet är lite som att vara gift eller i ett förhållande – det bygger på tillit till och lyhördhet gentemot varandra.

    Puss och kram, Camelis ❤

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s