Så var det gjort också.

När man ser mig så kan man inte direkt gissa att den där tjejen tränar ett antal gånger i veckan, eller att hon är ganska stark eller att hon har överlevt både en fjällmara och en Svensk Klassiker. Kilona är några för många, och det är jag medveten om (har tom varit för medveten om det..). Jag har länge tyckte att det har varit jobbigt att vara större än andra, inte riktigt accepterat mitt yttre och har velat dölja de mindre vackra delarna av min kropp. Det har varit många kamper med mitt inre genom åren..

Men jag tror att det börjar vända. Och jag tror att det beror mycket på den sport jag utövar. CrossFit är en sport där vi använder våra kroppar till vad de är byggda för. Att man blir stark, får synliga muskler och en fin figur är en bonus som medföljer för att man låter kroppen göra det den ska göra helt enkelt. Efter två år i denna värld omgiven med detta tänk så börjar jag förstå hur fantastisk min kropp är, hur fantastisk jag faktiskt är precis som jag är. Jag har ingen tvättbräda, kanske aldrig får en heller..jag har lår som gör att inte många jeans passar och ja, rumpan ska vi inte ens tala om..men jag har också en kropp som klarar att pressa nästan hela kroppsvikten över huvudet och som lätt lyfter upp över 100 kg från marken. Jag har en kropp som låter mig springa både fort och långt. Jag har byggt en kropp som orkar ganska mycket helt enkelt. Och jag tänker vara stolt över det och framförallt över den kroppen.

Igår gjorde jag något som jag tidigare aldrig trodde att jag skulle göra. Jag körde mitt första träningspass iförd endast sporttopp och shorts. Bar överkropp i princip. Jag har inget jag måste dölja längre..och när det är så varmt som det har varit tänker jag också klä av mig. Idag sprang jag för första gången utan tröjan på också. Alltså, förstår ni vilken mental vinst detta är?! 

Det gäller helt enkelt att bara sluta fokusera på hur kroppen ser ut och istället tänka på alla fantastiska saker den klarar av. Kan jag så kan du!

20130607_192002

 

Advertisements

Återblick.

Idag är det studenternas dag i Eskilstuna med allt vad det innebär. Klockan är halv elva och jag hör att lastbilar redan rullar. För min del är det 8 år sen jag tog studenten, 8 år sen! Jag börjar känna mig gammal…

Åtta år är ganska lång tid men samtidigt relativt kort tid. Mycket kan hända på dessa år, men samtidigt har livet knappt börjat. Mitt liv ser inte ut som jag trodde att det skulle göra. Jag stod inte där på Hamnbryggan i Strängnäs för åtta år sen och drömde om att äga mitt egna gym. Fast, jag drömde faktiskt om att bli egen företagare…jag hade bara inte bestämt vad för sorts företag jag skulle ha 😉

Jag har ganska länge vetat ungefär vad jag vill jobba med, så den där paniken och ångesten många känner i och med studenten fanns inte hos mig. Skönt det. Att livet sen väljer andra vägar än vad som var tänkt är sånt man får vänja sig vid. Och hey, speciellt dåliga vägar kan jag inte påstå att livet har tagit 🙂 Jag trivs fantastiskt bra med mitt liv just nu och kan inte tänka mig ett annat sätt att leva det på (okej..några saker kan jag väl jobba lite hårdare på..). Jag har hittat min grej. Känns ganska häftigt att vara 26 år gammal och veta vad jag vill göra resten av mitt arbetsföra liv..och det känns ännu häftigare att veta att det precis har börjat.

Så ja. Kära studenter som idag springer ut. Njut av livet, följ era hjärtan och gör det ni vill göra…på ett eller annat vis fixar sig allt och tillslut hamnar man precis där man vill vara.

Jag och Emma satt och pratade lite om detta med studenten igår. Egentligen så är ju studenten ganska så överskattad. Alla som vill kan ju köpa en studentmössa och “ta studenten”, så en sådär jättestor bedrift är det egentligen inte. Om det är något man ska fira så är det när man går i pension! Förstå, då har man ju fixat allt man ska! Då ska man vara nöjd med sig själv – och då kan man verkligen säga “jag gjorde det”. Sååå..ser ni två gråhåriga tanter (som förhoppningsvis bär spår av muskler) köra omkring med varsin rullator eller liknande med en champagneflaska i handen och som vrålar “fan vad vi är bra!” om säg 40 år ungefär..bli inte förvånade, det är bara jag och Emma som firar att vi gjorde det..och jäklar vad bra vi då ska ha gjort det! 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På både gott och ont

Kan inte någon dra i bromsen och få dagarna att gå lite långsammare?

Snart två veckor sen YesBox flyttade till nya lokaler. Och som det har hänt grejer sen dess! Många nya ansikten på boxen. Ny programmering. Nya tjänster (..jupp..nu är det dags för mig att börja erbjuda individuell programmering..). Intresset för CrossFit och YesBox har exploderat minst sagt. Och det på både gott och ont. Underbart att få lära känna alla nya, att få lära allt vidare och få se nya framsteg. Det är fantastiskt att få se hur bra och fint våra “veteraner” hälsar alla nya välkomna, hur de hjälps åt att få alla att känna sig som hemma. Jag älskar den familjära känslan vi har fått och njuter av varje minut i boxen. Men, givetvis har allt det nya inneburit mer jobb också. Och när man redan har mycket att göra så är det svårt att hinna med. Det är en otrolig balansgång hela tiden. Men jag vill inte klaga, det är ju så här det ska vara! Och jag vill inte att det slutar. Jag måste bara prioritera om lite..igen.. Det är i alla fall otroligt häftigt att få vara med om denna nya fas vi nu går in i. Vart kommer allt detta leda? 🙂

Träningen har hamnat efter den senaste veckan. Jag trodde aldrig att det skulle ske. Främst beror det dock på MK Open. I och med skadad axel så var jag inte med och tävlade. Men jag var där och hejade på våra fantastiska kämpar från YesBox. Och som de kämpade, och vilka prestationer de bjöd på! Jag är SÅ stolt. Och jag längtar till nästa tävling…och jag kan meddela att det är nästa precis lika jobbigt att stå bredvid och vara coach som att själv tävla..i alla fall rent känslomässigt 🙂 Det var en grym helg helt enkelt..och att vi dessutom fick sova i ett fängelse hela helgen gjorde inte saken sämre 😉

Nu är det full fart resten av denna vecka. På lördag är det invigning i nya boxen (du kommer väl?). Och nästa vecka..nästa vecka, då lugnar allt ner sig och jag kanske blir mig själv igen 🙂

Btw…just nu är det så illa att jag knappt inte hinner handla. Tur då att man kan få maten, eller i alla fall delar av maten, hemkörd. Igår stod en låda med ekologiska grönsaker utanför min dörr och väntade. Hur bra som helst ju! 🙂 Allt går att lösa helt enkelt

20130604_164032