Mitt liv. Mina val.

Jag har så länge jag minns brottats med prestationskrav. Precis som så många andra. Att ha krav och mål är bra, men till en viss grad. När kraven blir för höga blir tillvaron inte den bästa. Mina prestationskrav har inneburit att jag har varit hård och elak mot mig själv. Det jag har sagt till mig själv skulle jag aldrig kunna säga till någon annan. Mina krav har gjort att jag på sätt och vis har skadat mig själv.

Som alla vet så programmeras min träning av Martin och CrossFit Uppsala. I början var det lite jobbigt eller ska man kalla det läskigt? Någon annan skulle ju nu se hur man hela tiden presterade. Tänk om man inte levde upp till kraven eller tänk om man gjorde någon besviken? Idag är den känslan borta och mina egna krav börjar hamna på en mer realistisk nivå. Jag har fortfarande krav och mål, men mer hälsosamma krav och mål. Jag har börjat acceptera att jag inte alltid måste prestera på topp, att jag inte alltid måste vara bäst. Jag har börjat förstå vikten av att ha en balans i träning och livet i allmänhet. Jag kan idag tycka att jag är duktig och faktiskt vara nöjd med det jag presterar. Jag förstår att jag ibland inte kan prestera på topp..ingen av oss kan ligga på topp varje dag. Så länge jag gör mitt bästa med de förutsättningar som mitt liv ger mig så räcker det. Det är jag själv som väljer hur jag gör saker och hur jag bemöter allt.

Jag tror att folk runt mig har märkt att jag börjar känna mig mer tillfreds med mig själv, min träning och mina krav. Att det märks att jag mår bra. Därför känns det extra tråkigt när någon väljer att kritisera och ifrågasätta mina val och mitt sätt att leva mitt liv. Genom några mindre väl valda kommentarer raseras det jobb och de framsteg jag har gjort. Helt plötsligt är jag tillbaka där jag var för några månader sen. Hur kan man göra så? Hur kan det vara så viktigt att behöva säga sin åsikt att man inte tänker på att det kan såra och förstöra?

Varför inte bara leva sitt liv och göra sina egna val? Varför kommentera andras? Det finns bara ett liv som man kan påverka och förändra och det är sitt eget. Att ge tips och råd till någon annan är helt okej, ibland vill man ju faktiskt bara hjälpa. Men att kritisera någon annans val…det gör man inte.

Jag hoppas och tror att jag är tillräckligt stark idag för att kunna reparera denna skada. Att jag förstår att ingen annan än jag vet varför jag gör de val jag gör och att det bara är jag som kan avgöra om de är rätt eller fel. Mitt liv. Mina val.

Btw. Fler än jag som försöker undvika trappor idag? Open 13.2 var inte helt snäll mot vaderna 🙂 Precis som det ska vara!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s